Aftonbladet – 3 mars 1854, sida 2

AA SAG MIducll Hlcdadelade telegratdeje pescher: Berlin. Den bekante presidenten von Ger-Jlr lach uttrider ur statsrådet. Alla telegrafstänger på vestliga linien ha blifvit kullkastade ( af stormen., : 1 Paris den 25 Febr. Order ha afgått till Toulon om inskeppningen at trupperna. En spansk bataljon har revolterat och förklarat sig för Concha., DANMARK. Grundlagssakens tredje behandling afslutades i folkethinget den 24 Februari. Ministören led ett så fullständigt nederlag som möjligt, i det dess förslag om helstatsförfattningens oktrojerande förkastades med 97 nej mot 1 ja, hvaremot utskottets förslag (som uppställer de alternativa vilkoren attantingen riksdagen på förhand får kännedom om helstatsförfattningens beskaffenhet, eller att en församling, bestående af deputerade från alla monarkiens delar, blir ense med regeringen om en helstatsförfattning), antogs med 88 röster mot 7 såsom folkethingets definitiva beslut i grundlagssaken, hvilket nu skall underställas landsthinget. Feedrelandet, yttrar i anledning häraf: Det har lyckats ministeren att på en gång skörda både den ovilja, som brist på god vilja alltid framalstrar, och det förakt som tillkommer svaghet och rådlöshet. — — — Det har lyckats ministeren att komma, icke i minoritet, ty dervid är den ju så van, utan i en enstämmig minoritet, som består af Bernhard Råee ensam, och derför är mera betecknande och förödmjukande, än om den icke haft någon enda röst för sig; det har lyckats ministeren att visa att den icke kan regera med någon riksdag, då den icke kan regera med en som den sjelf sammansatt, och att valet sålunda egentligen står mellan att mista konstitutionen eller ministeren. — Hvad väljer folket? Frågan är uppställd; svaret skall kanske snart kräfvas., Dagbladet uttalar sig på samma sätt i afseende på ministerens nederlag och tillägger röra: de sjelfva det fattade beslutet: Hvad sjelfva resultatet af folkethingets sista omröstning angär, så är det i och för sig sjelf icke synnerligen tillfredsställande. Ministeren har lidit ett fullständigt nederlag, det är sannt; men det beslut, som folkethinget tagit, lemnar dock ingen fullständig garanti för hela riksdagens rätt. Men de tvenne alternativer, som äro uppställda, kunna dock få sin stora betydelse i en loyal regerings hand, och det borde derför vara resultatet af omröstningen, att den banade vägen för en verkligt loyal regering. Vore den nuvarande ministeren mera angeligen att se den stora politiska frågan löst än att behälla portföljerna, så skulle en omröstning sädan som den sednaste vara tillräcklig att framkalla en förändring; ty regeringen har förklarat, att det nu antagna under intet vilkor lemnar någon grundval för en verklig öfverenskommelse och den mäste veta, att hvarje ytterligare riks dagsupplösning skulle lända till dess skada. Men denna regering är hvarken lifvad af önskan att se uppgiften på ett tillfredsställande sätt löst eller af parlamentarisk anständighetskänsla. Den vill derföre emot folkethingets beslut sätta ett passift motstind, och detta motständ mäste riksdagen bryta, icke genom att resa sig eller bli sittande, utan genom ati sätta sig i kraftig rörelse och tränga motständet tillbaka. Och detta mäste ske snart; ty tiden tränger på; med hvarje dag som gär fogas en ny länk till den kedja, som skall smida oss fast vid ab-olutismen; vi erinra blott om den slesvigska författningen och om de steg, som kunna följa på densamma. Det är frän riksdagen, som impulsen mäste utgå; den allmänna meningen skall dä icke dröja att gifva representationen ett kraftigt stöd,. FRANKRIKE. Den artikel i Monitören för den 22 dennes, af hvilken förra posten bragte oss en kort resumå, finnes nu i sin helhet uti de ingångna tidningarne. Den lyder som följer: Då regeringen oftentliggjorde de dokumenter som angå den orientaliska frågan, gaf bon ett nytt bevis på sina afsigters loyalitet. Den makt som har nationalvljan till grundval och Frankrikes heder och intresse till enda berekelsegrunden för sina handlingar kan icke följa denna slingrande politik, hvars enda styrka ligger uti hemlighet oeh intriger. Dess vapen äro uppriktighet och öppenhet. Ljuset kan aldrig skada den; och derföre bör den heller icke lemna något tillfälle obegagnadt att förekomma misstydningar, att underrätta en hvar om hvad han bör boppas eller frukta. Uti den strid som utbrutit i orienten har Frankrike, i intim förening med England, förklarat sig för rättvisan och till förmån för ep sak som är hela Europas. Staternas oberoende skulle i sjelfva verket vara hotadt, om Europa tilläte det ryska öfverväldet eller inflytandet att i oändlighet utsträcka sig. Denna sanning faller hvar och en i ögonen; oaktadt de intima vänskapsband som förenade Österrike med ryska hofvet, uttalar sig denna makt hvarje dag mer och mer för den politik som vi försvara, och vi betvifla ingalunda att äf ven Preussen skall rätta sin politik efter hela Tysklands önskan och intresse. Denna strid, uti hvilken alla kontinentens makter äro uppenbarligen eller hemligen förbundne mot Ryssland, skulle heller icke erbjuda någon fara, om man icke bade att befara förvecklingar, framkallade af revolutionslandan, som måhända vid detta tillfälle ska l försöka att på några ställen framträda. Det är allteå för regeringen en bjudande nödvändighet att öppet förkunna dem, som skulle vilja begagna sig af de närvarande förhållandena för att framkalla oroligheter vare sig i Grekland eller Italien, att de skule träda i direkt opposit on mot Frankrikes intresse. Ty, såsom vi ofvanför yttrat, regeringens politik skall aldrig blifva dubbel, och liksom reger.ngen, vid det hon i Konstantinopel försvavat det ottomaniska väldets integritet, icke skulle kunna tillåta att denna integritet kränkes genom från Grekland utgångna angrepp, likaledes skulle hon, i härdelse Frankrikes och Österrikes fanor förenade sig i Orienten, cke kunna tillåta att man sökte splittra dem på andra sidan Alperna. Det har naturligtvis väckt stor uppmärksamhet, att franska regeringen såsom vilkor för lugnets upprätthållande i Italien uppställer Österrikes aktiva deltagande uti striden 1 Orienten, och denna nästan mer än indirekta hotelse visar mer än tillräckligt att förtroendet till Österrikes hållning ännu är ingenting mindre än stadgadt, men att de allierade på allt sätt söka pressa Österrike att SS TR ee Fm AV 4 OR a FÄRJA