Aftonbladet – 3 mars 1854, sida 1

BA fm 5 STOCKHOLM, den 3 Mars. Några underrättelser om den norska lagstiftningen angående karantänsväsendet mot kolera. Till jemförelse med den svenska. Bland de frågor, som för närvarande äro under handläggning i allmänna besvärsoch ekonomiutskottet vid riksdagen och som derifrån inom kort torde förekomma till behandling inom stånden, är den om en förbättrad lagstiftning angående karantänsväsendet i afscende på kolerafarsoten och om inställande af de mer eller mindre oförnuftiga spärrningsanstalterna mot denna sjukdom icke den minst vigtiga. Vi anse derföre denna tidpunkt vara lämplig att till de underrättelser, vi redan under föregående år meddelat, om den i andra linder skördade erfarenheten af spärrningsanstalterna och om den dom, så väl sunda förnuftet som den af erfarenheten ledda vetenskapen längesedan fällt öfver dessa anstalter, tillägga ännu ett eller annat bidrag till allmänhetens upplysning i ämnet. Af främmande staters lagstiftning i afseende på karantinsväsendet mot koleran kan ingenting vara mera upplysande för bedömande af värt sätt att behandla detta ärende, än en blick på brödrariket Norge. Intet land står till värt eget i så nära förhållanden genom läge, grannskap, politisk förbindelse, sjöfart, transito af både varor och resande, med ett ord genom alla de omständigheter, hvilka borde, om någonsin, föranleda en gemensam och likartad lagstiftning i afseende på karantänsväsendet. Intet land har ock sjelf känt behofvet af en sådan gemensamhet med oss och äfven sjelfmant förnyade gånger framställt förslag derom så, som Norge. Men med intet land borde slutligen denna gemensamhet kunnat lättare åstadkommas, än med det, som i spetsen för sin regering har samma Konung som vi. Såsom ett vigtigt tillägg till de upplysningar om regeringens sätt att behandla dessa angelägenheter, som vi förut meddelat, anse vi oss derföre först böra för allmänheten framlägga några underrättelser om den norska lagstiltningen och om de norska auktoriteternas åsigter om samt sätt att behandla detta ämne. Vi följa härvid dels de officiella Actstykker angaaende Cholera, som blifvit af den kongl. norska kolera-central-kommissionen utgifna (Christiania 185:), dels den af Konung Oscar på grund af storthingets beslut utfärdade lag, Lov om Quarantainevcesenet, gifven i Malmö den 12 Juli 1848, dels slutligen för den sednaste tiden enskilta benägna meddelanden, som vi från fullt tillförlitlig och sakkunnig hand i Christiania erhållit. j Det lärer härvid icke undgå läsarens uppmärksamhet, huru ojemtförligt mera framskridna både de norska författningarna och de norska auktoriteterna äro framför våra egna i detta, likasom i så många andra afseenden. Likväl visar sig af de bandlingar vi hafva framför oss, att äfven i Norge vederbörande auktoriteters mera frisinnade förslag stundom strandat emot samma klippa, emot hvilken också våra embetsverks jemförelsevis mindre liberala framställningar, på ett ännu vida bedröfligare sätt, ända hittills förolyckats. Denna klippa har i båda de förenade rikena varit uteblifvandet af nådigt bifall. På den svenska sidan har klippan likväl tillika äfven varit omgifven af det blindskär, som kallas försummad före-: dragning af vederbörandes framställningar. Det är detta blindskär, hvars djup vi i några föregående artiklar bemödat oss att pejla och att utmärka med några prickar, icke utan hopp att härigenom i någon mån kunna medverka dertill att nya framställningar, som vi hoppas icke skola uteblifva, måtte framdeles lättare kunna lotsas fram genom det kinkiga farvattnet. Låtom oss nu se, huru våra norska bröder gått till väga vid behandlingen af dessa angelägenheter. När koleran år 1831 hade utbrutit i Ryssland, och i synnerhet sedan hon nått hamnarne vid Östersjön, var det norska folket till en början likaså mycket betaget af fruktan, som de flesta andra folk i Europa, och fann sig derföre villigt i de stränga stadgar derom, som äfven der i förstone påbjödos, och som alla voro byggda på föreställningen om sjukdomens stora smittsamhet. Men fruk