Aftonbladet – 2 mars 1854, sida 1

några bekännelser! ... Bah! hvar äro hans bevis ? Hvem tror honom? I dylikt fall vore det han, som hade skäl att frukta... Det är farligt för de små att kiänna de storas planer och hemligheter. Vi äro fria! SEXTONDE KAPITLET. Kammarherrens .inträde afbröt grefve Horns monolog. Grefve :.Gyllenstjerna anmäldes. Horn stoppade Duvalds bref på sig och steg upp för att mottaga sin svärfar. Vid sitt inträde kastade Gyllenstjerna en forskande blick omkring rummet. Hans ansigte mörknade. — Du har då fallit i onåd? — Ja — svarade grefven kallt. — Sådana satans qvinnonycker! — Det var ett ungefärligen lika lydande orrd, som ådrog mig mitt missöde, ifall det är något. Gyllenstjerna studsade något vid sin mågs kalllsinniga svar. oo: — Hvad menar du? Dock — berätta först amledningen till din onåd. — Den är snart berättad ... Det var en lumjpen ordvexling. Ej allenast vära rådplägningar kungjordes för den obehörige medregenten, utan, hvad värre var, alla ärender dragas på tiden, till dess den lilla landtgrefliga arfprinsen deröfver hunnit fälla sitt utslag i sängkammaren, Jag sade då, att man ej kunde vänta annat under ett fruntimmers regering . .. Drottningen lemnade rummet med dessa ord: Nå nå, grefve Horn! Jag skall aldrig komma under tak med er mera ... och jag erhöll mitt entledigande. — Och hvad ämnar du göra? — Draga mig undan och patientera tiden, till dess jag kan återtaga mina embeten med eclat. — Är du så säker på att kunna det? — Ganska säker ... Derföre, ju flera makterns missbruk, dess bättre. Den stackars Ulrika vet iccke hur snart. hon. skall hinna binda händerna på sin egeen makt! Hon önskar sin gemål till medregent... Hon skall få mer . . . Hon skall få honom till konung. — Ett djerft steg — sade Gyllenstjerna. medl molndiger panna. — Hon är dock en qvinna... och, säga