Aftonbladet – 1 mars 1854, sida 2

skola afgifvas, icke till hgthinget eller odelsthinget eller någon konmittå, utan till storthinget i sin helhet. Di man sålunda klarligen här haft vägen åminstone fullt öppen att följa hvad som är sed och skick i andra länder med representativa församlingar, synes det något besynnerligt att man företagit sig att på ett alldeles olämpligt sätt imitera den för Sverge egendomliga och högst besynnerliga inrättningen med ett s. k. hemligt utskott. Högst märkvärdigt är det, att man icke anser sig kunna och böra meddela folkrepresentationerna officielt, åtminstone i de enklaste hufvuddragen, en öfversigt af ställningen och regeringens deraf föranledda politik. Att de fremmande makter, som i denna sak äro mer eller mindre intresserade, i alla händelser erhålla de underrättelser de vilja ha, behöfver man ej betvifla då man erfar huru ryska regeringen genom någon fiffig manöver kommit i besittning af sjelfva den preussiska mobiliseringsplanen, til stor häpnad för den preussiska krigsministeen.