Aftonbladet – 28 februari 1854, sida 2

nauflottilj. Från Konstantinopel har man erhållet officiell bekräftelselse på den partiella ministårförändringen och på Persiens neutralitet. Den franska expeditionskåren till Orienten har den 19 börjat inskeppas i Toulon. Den skall tillsammans komma att bestå af 50 till 60,000 man. s Engelska regeringen har förbjudit all utförsel af krigsförnödenheter. A andra sidan har ryska ezaren påbjudit en allmän rekrytutskrifeing af 9 pr tusen; en del af de ryska gardemma ha marscherat till Moskwa. i DANMARE. Den 21 började i Folkethinget tredje behandlingen af grundlagsfrågan. Den danska ministeren förblifver sig lik. Köpenhamns studenter hade ärnat genom en högtidlig procession bringa konferensrådet Wegener sin hyllning, men afstodo derifrån på hans begäran. Nu har kultusministern affärdat en skrifvelse till akademiska konsistorium, hvari han ålägger detta att tillkännagifva studenterna, att de skola afhålla sig från sådana demonstrationer, som den påtänkta, då sådant icke anstår dem såsom blifvande embetsmän. Feedrelandet, innehåller en artikel, hvari det häntyder på det allmänt gängse ryktet, att konung Fredrik den sjunde ärnar afsäga sig tronen. Feedrelandet, försäkrar konungen, att hvar och en inser den svåra och pinsamma ställning, hvari han på sednare tider befunnit sig, mellan sitt högtidliga löfte att obrottsligt hålla grundlagen och konseqvenserna af kunsörelsen af den 28 Jan. 1852, till hvilken omständigheterna tvungo honom, mellan hans personliga sympatier och de rådgifvare som kräfva uppfyllandet af nämnde kungörelse på rst, som de förklara och uppfatta det. Men det bör, menar Fedrelandet, vara tvenne omständigheter om böra beveka konungen att icke bortlägga en tynga kronan: folkets oförminskade kärlek och omsorgen för sitt namn i historien. Hans namir skall bli i alla tider äradt i och genom den grundlag han gifvit; men grundlagens fiender vänta endast på det ögonblick då han bortkallas från lifvet, eller nedstiger från tronen, för att kasta sig öfver och tillintetgöra detta konungens verk. A. Hages förslag om mottagande af svenska och norska specier 1 de kongliga kassorna förekom den 21 i Folkethinget. Finansministern motsatte sig förslaget, då regeringen gjort stora ansträngningar för att sopa alla fremmande mynt ur landet. Han motsades dock skarpt af alla talare som yttrade: sig, och enhälligt beslöt man nedsätta ett utskott för sakens behandling. Den slesvigska författningen meddelas nu i tidningarne. Med undantag af några redaktionsförändringar, är den alldeles ordagrannt liklydande med det ständerförsamlingen förelagda och af densamma ogillade utkastet. FRANKRIEE. Monitören för den 20 Febr. yttrar sig på följande sätt om czarens svar på kejsarens bref: Vi hafva i går omförmält att kejsaren erhållit ett svar från S:t Petersburg. I sitt bref till kejsaren sysselsätter sig czaren med de vilkor för en uppgörelse, hvilka blifvit honom föreslagna, och förklarar att han endast kan inlåta sig på underhandlingar på de grunder han tillkännagifvit. Detta svar lemnar icke någon utsigt öfrig till en fredlig lösning, och Frankrike bör bereda sig att med de kraftigaste 2 understödja den sak, som diplomatiens ihärdiga ansträngningar vieke förmått göra gällande. Vid det kejsaren på det mest energiska sätt försvarar Turkiets rättigheter, räknar han på landets patriotism, på den intima alliansen med England och på de tyska regeringarnes sympatier. Dessa regeringar hafva ständigt förklarat, att de lika beslutsamt som vi önska upprätthålla den europeiska jemnvigten samt göra ottomanniska väldets integritet och oberoende respekteradt. Det är i denna tvist icke fråga om något annat. Uppmärksamheten vänder sig företrädesvis mot Österrike, som genom sin ställning är kalladt att spela en verksam och vigtig rol. Österrike har ständigt med stor fasthet uttalat sig för de punkter som uppställdes uti Wiener-konferensens protokoll af den 5 sistlidne December. Vi hysa fullt förtroende till den unge österrikiske kejsarens lojalitet och ridderliga karakter; vi finna för öfrigt en borgen för hans regerings afsigter uti hans folks intressen, intressen som äro identiska med våra egna. Frankrike, starkt genom sina lojala och oegennyttiga afsigter, har under den europeiska politikens vanliga förhållanden ingenting att frukta af den strid som förberedes. Det vetför öfrigt att det kan räkna lika mycket på kejsarens energi som på hans vishet.n Våra läsare finna tvifvelsutan att en artikel sådan som denna, meddelad i Frankrikes officiella tidning, väl i sjelfva verket utgör en krigsförklaring mot Ryssland. . Czarens, svar ehuru mycket bestämdt, skall för öfrigt vara affattadt i ganska moderata uttryck. Det försäkras att han deri söker punkt för punkt gendrifva kejsarens bref. Han förklarar sig på det bestämdaste icke kunna antaga förslaget om det samtidiga utrymmandet af furstendömena och Svarta hafvet, emedan hans trupper hade besatt Donaufurstendömena långt innan de förenade flottorna hade inlupit i Svarta hafvet eller ens i Besika-viken; och han tillägger, det hans trupper icke skola lemna det ockuperade området förr än han erhållit de af honom fordrade garantierna. För öfrigt förnyar han försäkringarne om sin kärlek till freden och sin afsigt att blott såsom tvångsmedel företaga ett anfall på Turkiets integritet. Den 22 dennes har Monitören ytterligare en artikel om den politiska ställningen. Vi ega den ännu icke in extenso, utan känna den blott af följande. telegrafdepesch som utgör dagens färskaste nyheter från Frankrike. Depeschen lyder sålunda: Österrike lutar dag från dag alltmer emot vestmakternas politik och Preussen skall efter all sannolikhet följa samma politik.