Aftonbladet – 28 februari 1854, sida 1

den enligt lagstiftarens afsigt bordt .Vära. Genom den tillkonstlade lagstiftningen föranleddes dessutom en högst onödig åtgång af både bränsle och råämnen, så att omkring en tredjedel af det förra och inemot en åttondedel af de sednare kunnat besparas, derest producenten icke nödgats att öfver måttan påskynda destillationen. (I ett land, sådant som Sverge, der omkring 4 millioner t:r säd och potatis och kanske en heljmillion famnar ved årligen förbrukas vid bränvinsbränningen, törde det således :med skäl kunna frågas, om staten har någon verklig vinst af att uppbära en skatt af några hundrade tusen riksdaler, då den leder till sådan misshushållning med låndets vigtigaste förnödenheter). Dessutom blir bränvinet af samma anledning mindre rent och följaktligen äfven :mera skadligt än det med en bättre lagstiftning kunde vara. En annan beskattningsgrund, som serdeles blifvit använd :i Danmark och Preussen, är rymden af mäskekaren eller de kärl, ;hvaruti råämnena, som vid !bränvinstillverkningen användas, underkastas gäsning innan de slås i pannan. Man hade hoppats att denna metod äfven skulle !hafva kunnat införas i Norge, och det var egentligen för detta ändamål som Kommissionen vartillsatt. Mäskbeskattuingen lemnar visserligen producenten mera frihet vid destillationen, och som denna i följe deraf icke behöfver påskyndas, blir det bränvin som erhålles renare; mycket bränsle kan också derigeriom besparas. Men å andra sidan rhedför denna beskåttningsmetod den olägenHet att fabrikanten, . för mdgå en högre afgift, gör mäsken tieckare än den för utdragandet af den största : möjliga gvantitet bränän får varg, ja till:och med så tjock, att len iske utan utspädning skulle kunna afverkas, hverföre deti Preussen funnits nödigt förbjuda vall ny tillsats af vatten efter gäsninsen, och då ingen annan utväg lärer finnas att bestämma mäskens styrka än just destillåtionen, så finner :man redan deruti ett väsendtligt inkast mot hela principen. Dessutom kunna flera olika ämnen användas till mäsk, hvaribland afskräde från sockerbruken och frukt äfven i vårt land kunna komma i fråga, och för alla dessa blefve det nödvändigt att i mån af deras olika användbarhet upptaga serskilda bestämningar, om detta system skulle antagas. En hos oss mycket betydande omständighet är t. ex. den, att frusen potates vid gäsning erfordrar ända till tredubbelt större stigningsrum än vanlig mäsk, ach dess användande till bränvin skulle således mycket försvåras, ehuru detta ämne icke duger till något annat... Då mäskekaren icke kunna hållas tillslutna, äro också egentliga underslef vid mäskbeskattning ännu mer att befara, än vid pannerymdsbeskattningen, då ifyllning af annorstädes beredd mäsk (t. ex. just genom de kärl som komma till brännerierna för afhemtande af drank) icke lätteligen kan förebyggas. Der den blifvit införd, Har man derföre funnit sig nödgad till serskilda försigtighetsmått, hvilka endast derigenom blifvit möjliga att kunnat uppdraga inspektionen åt personer, hvilka varit fullkomligt hemmastadda mitthandteringen uti alla dess delar, samt derigenom att det blott funnits stora brännerier, mestadels. belägna 1 stär derna och deras närmaste grannskap. I Danmark fordrar man noggrann uppgift på all den säd, som för brännerierna förmales och hvilken är belagd med särskild skatt vid malningen, hvarjemte anteckningar föras öfver hvarje gång mäskkaren fyllas och aftappas. I Preussen måste producenten för hvarje månad på förhand ej blott uppgifva hvilka pannor och andra kärl han vill begagna, utan äfven afgifva en fullständig plan för rörelsens bedrifvande, hvilken skall upptaga tiden för kärlens ifyllning och afverkning m. m. Man kan redan häraf sluta till den oändlighet af bestämmelser och inskränkningar, som dessa länders bränvinslagstiftning innehåller, och likväl befinnes den ändock så ofullständig, att man åtminstone i Preussen måst lemna åt de tjenstemän, hvilka ega daglig tillsyn med brännerierna, en ej obetydlig makt att vid förekommande, i lagen ej upptagna fall, på egen hand bestämma. Den norska kommissionen ansåg sig derföre böra heldre förorda att direkt lägga beskattningen på den färdiga produkten, eller med andra ord att uppmäta det bränvin som afverkas, hvarvid man endast behöfde tillse att intet bränvin kunde uttagas någon annan väg, utan att allt måtte uppsamlas uti det enkom för dess mätning och profning beräknade kärl. De hufvudsakliga fördelarne af denna metod vore, att den endast med nämnde inskränkning, hvilken icke behöfde vara synnerligen besvärande, 1) lemnade producenten frihet att begagna hurudan apparat som helst; 2) att den medgåfve användning af hvilka råämnen som helst; 3) att den icke gåfve anledning till onödig åtgång af råämnen och bränsle, eller 4) att produkten i följe af lagstiftningen blefve mindre ren, och 5) att hos uppsyningsmännen icke nödvändigt benöfdes någon större sakkännedom, utan blott edbarhet, hvilken egenskap för alla beskattningsmetoder vore lika nödig, hvaremot mäskeskattningen ovilkorligt skulle erfordra en nängd kontrollanter med fullständig sakkunskap, hvilken ej vinnes utan långvarig erfaenhet. I öfrigt ansåg kommitteen att småpannorna borde inlösas af staten, och att, till örekommande aflönnbränning, minsta panneymden måtte bestämmas till 450 potter (— .66 sv. kannor). . Dessa grundsatser hafva sedan af den lagtiftande makten blifvit erkända och man har lmänt funnit sig belåten med denna åtgärd. Vi kunna derföre ej annat än anse det såsom tt godt förebud att det särs-ilda utskottet ör bränvinsfrågans behandling, föranstaltat let norska kommittebetänkandets större spriding, och hoppas att rikets ständer måtte åt len i moraliskt och ekonomiskt hänseende så igtiga frågan egna den uppmärksamhet, att len ändamäålslösa lagstiftning vi nu ega, hvilen blott föranleder till misshushållning med andets vigtigaste lifsförnödenheter och frama lar missaktning för lagarne, samt gynnar j DD PP ER FT NO m — FM rr nn