Aftonbladet – 28 februari 1854, sida 1

TOCkiTuR, den 28 Februari. Om de olika grunderna för bränvinsbeskattningen. (Efter norska Fommissionens betänkande af d. 28 Oktober 1847.) Frågan om bränvinstillverkningen och dess beskattning har så länge varit ett af de kinkigaste och mest tidsödande ämnen för nationens lagstiftare, och om man-kunde i siffror beräkna allt hvad dess behandling vid våra riksdagar kostat det allmänna, skulle man säkerligen få se en otrolig summa, så att de ihkonister som i sjelfva verket tillflutit staten af bränvinsskatten utan tvifvel redan derigenom skulle visa sig betydligt reducerade eller hopsmälta. Orsaken är den att tillverkningen här i landet mest bedrifvits såsom ett slags husslöjd i snart sagdt hvarje bondstuga, och att den följaktligen personligen intresserat så många af representanterna sjelfva, för att icke tala om deras kommittenter, att det visat sig vara svårare att tillvägabringa enhet och sammanhang i besluten om denna. fråga än i de flesta andra. Derföre står den s. k; husbehofsbränningen här ännu qvar såsom en privilegierad binäring för jordbruket och gynnad genom en lindrigare skatt; derföre säljes också bränvinet till billigare pris i Sverge än i andra länder. Derföre har man ock allt hitintills icke tilltrott sig att vid beskattningen söka utröna tillverkningens belopp, hvilket naturligtvis måste vara den första tanken, utan man har hållit sig till redskapen, och man har derigenom måst inlåta sig på den i mer än ett hänseende slippriga banan att i detalj lagstifta för en handtering, som kan bedrifvas på många olika sätt och just derföre ej gerna tål att bindas vid några af staten godkända recepter, hvilka dessutom ej ens i det ögonblick de utfärdas kunna vara så fullkomliga, att icke en skicklig producent kan känna något ännu bättre tillverkningssätt eller åtminstone hitta på en utväg att undvika lagens efterföljd, om sådant skulle. ligga i hans intresse. I Norge, der man länge erkännt de olyckliga följderna af det system för brännvinshandteringen, som ännu dess värre hos oss är det gällande, vidtog man redan 1847 den utvägen att föranstalta en utredning af frågan genom sakkunniga personer, och den lagstiftande makten har sedan med allvar lyssnat till deras råd. Denna kommission har fullständigt redogjort för fördelarne och olägenheterna af de dlika metoder, som i andra länder varit använda, och derefter föreslagit införandet af den direkta produkt-beskattningen, såsom i sjelfva -verket den enda säkra och billiga. Vi anse oss derföre för dem som ej ega tillgång till sjelfva betänkandet böra meddela några af hufvuddragen. Af dessa olika metoder var pannerymdens b-skattning den som i Norge dittills varit använd, och hade der medfört åtskilliga af de olägenheter och .underslef som äfven här varit öfliga. Så länge blott sjelfva pannan var beskattad, gjorde man locket eller den s. k. hatten så stor, att den utom sin egentliga bestämmelse likasåväl som sjelfva pannan kunde emottaga mäsk som skulle afverkas. När sedan dJagstiftaren satte en gräns för detta dfog, fann man på ett annat; man begagnade det i mäskvärmaren befintliga lankrummet såsom en egen destillationspanna, och gaf det en mångdubbelt större rymd än den egentliga pannan -hade. Man hade sålunda fått tvenne destillationskärl i stället för ett, ehuru blott det mindre (kunde blifva föremål för beskattning. Sedan äfven detta missbruk blifvit hämmadt, fann man på nya, så attkommissionen r0 Ft Penate a Ad BP bed fnitnetnrdn 1i:3:, mm ET. Em i