Aftonbladet – 27 februari 1854, sida 2

Er rr va? rr a AA ständerna upptagen, för hvilken bodeståndet torde hafva mera blida ögon än iddarhusmajor:teten. a — Om den oväntade öppenhet hvamed franska regeringen framlagt den diplometiska korrespondensen angående den turkisk-ryska frågan, yttrar den republikanska tidningen Siecle följande träffande ord: När friheten icke finner ett tillräckligt utrymme uti institutionerna, tar den sin tillflykt i sederna. På samma sätt är det med yttranderätten, hennes följeslagarinna, och det första som öfverraskar oss vid läsningen af de mänga diplomatiska noterna rörande den Örientaliska frågan, är att få läsa. dem i den officiella tidniogen, utan att någon representativ församling begärt deras framläggande. Sälunda äro sederna mäktigare än lagarne. Regeringen, som genom den närvarande konstitutionen nästan är absolut herre att bestämma öfver krig eller fred, känner behof att framlägga sina handlingar inför nationens ögon. Utan att dertill nödgas af någon annan offentlig makt, har den sagt till illa: Sen, dömen, se här äro mina handlingar!. Det är oss omöjligt att icke erkänna denna hyllning hemburen åt nationens suveränitet. I det despotiskt styrda Frankrike, der tryckfriheten och den parlamentariska yttranderätten äro fullständigt qväfda, har envåldsherren funnit sig manad att inför hela folket. framlägga sina handlingar, som skola för detta folk bestämma kriget eller freden. I det konstitutionella. Sverge, med sin i grundlagen stadgade tryckfrihet, med sina rikets ständer, som enligt grundlagen skola allena ega rätt pålägga skatter, har man i detta som i andra afseenden vetat hålla sig fri från inflytandet af utländska seder,. Regeringen har noga aktat sig för att folket, eller ens den ej särdeles talrika representationen skulle få en aldrig så dunkel id om den verkliga politiska: ställningen, aldrig så ringa upplysmingar om användandet af de stora extraordinäira anslag, som den påkallas att utan votering och diskussion bevilja, ett användande Imvarom en utländsk stormakts härvistande militäragent sannolikt har mindre svårt än rikets ständer att skaffa sig tillförlitliga upplysningar. Som sagdt, hos oss har man i detta fall ansett angeläget att icke följa andra länders exempel. a — Hvad skall det heta. då Svenska Tidningen ena dagen förklarar det allteles :oförsvarligt att envoygn af Nordin unter derma kritiska tidpunkt är frånvarande frå sin post, men andra dagen till försvar derför utan anmärkning meddelar åtskilliga uppgifter som omöjligen kunna vara med verkliga förhållandet öfverensstämmande ? Vi hafva sagt, att detta skett af någon påkommen benägenhet att ursäkta hvad som icke kan ursäktas, men Svenska tidningen finner det ovärdigt att så uppfatta hennes mening och bedyra att den åsigt hon om saken framställt är oubbad. Det är väl ingen särdeles stor fötjenst att icke vilja försvara hvad allmänhetea, så vidt vi förnummit, enhälligt ogillar. Vi äro likväl icke obenägne attidetta afseende erkänna Svenska Tidningens oberoende. Men eftersom hon tagit så illa vid sig öfver våra anmärkningar 1 fredags, tillåta vi oss att erinra henne om några förhållanden som visa att hon icke helt och hållet försummat att urskulda vederbörande. Så uppgaf Svenska Tidningen retian den 7 Januari, 1 anledning af vår första amärkning mot hr af Nordins frånvaro från ketersburg, att han då skulle företagit återresan,och några veckor sednare, att han ankommit ill Berlin. Både den ena och andra uppgiften nåste dock saknat all grund, och i lördags heter det uti samma tidning att hr af Nordin först då, efter medlet af Januari, anledning fanns att förmoda någon gensägelse från Rysslands sida mot neutraliteten, erhöll befallning att återvända till sin post, ehuru han olyckligtvis icke träffats af härifrån afgångne bref förr än i Paris, då han genast skulle anträdt återresan. Vi hafva i fredags, i motsats :mot hvad Svenska Tidningen anfört, visat att redan då hr af Nordin lemnade Petersburg de politiska förvecklingarne voro så allvarsamma, att han icke, under hvad förevändning som helst, hade bordt få afvika derifrån. Huru man kan påstå att ingen anledning att från Rysslands sida förmoda någon gensägelse mot neutraliteten skulle varit för handen förr än efter medlet af Januari, är svårt att begripa, när man väl vet att Rysslands vägran aitt erkänna neutraliteten redan då allmänt omtailades och utgjorde föremål för pressens bethandling. både här och i andra länder. Vi hoppas härigenom hafva ådaggalagt, at de af Svenska Tidningen vid flera tillfällen anförda omständigheter till ursäkt för vederbörandes handlingssätt att låta hr :f Nordin öfvergifva sin post, icke uthärda nägen granskning, och det bör derföre icke väcka någon förundran om de anses hafva tillkommit för at! bortblanda saken. I sammanhang härmed anse vi oss böra gifva uttryck åt den förvåning, som uti flera till oss insända artiklar gifvit sig luft öfver hr af Nordins sorglöshet att icke sjelfmant återvända till sin post. Kunde han ensam i Rom vara i okunnighet om hvad man här forehade, om händelser, hvilka för en och hvar voro bekanta? ENer saknade han måhända förmåga att bedöma deras betydels: för de förenade rikena? Om hvarken det ena eller andra kan vara fallet, huru kunde han då qvarstanna i Rom och vilja tillgodogöra den mr mee VE ps mellan vore väl det värdigaste offer åt Carl minne. (bestört uppfarande). Och detta ville Görtz,