Aftonbladet – 25 februari 1854, sida 2

ning och gudomlig lag. RIKSDAGEN. Hos samtliga riksståniden har i dag inkommit och första gången bordlagts konstitutionsutskottets memorial n:o 4, med uppgift å 12 vilande förslag till speciella ändringar i grundagarne, bland hvilka ett om val af ordförande i utskott och andra rikets ständers delegaioner i stället för den nu främste ledamoten if adeln tillkommande: rättigheten att vara sjelfskrifven till ordförandeplatsen. Vi återkomma till dessa grumdlagsfrågor, af hvilka några icke äro utan betydenhet. Dagens plena i Riksstånden. Ridderskapet och Adeln. Sedan val blifvit förrättadtaf elektorer till utseende af de eniigt 108 regeringsformen och 65 riksdagsordningen bestämde ledamöter uti den i dessa 4 bestämde tryckfrihetsnämnd, föredrogs ekomomiutskottets betänkande n:o 38, tillstyrkande kontrollers vidtagande för utöfningen af allmogens rätt attt kringvandra och försälja sina produkter. Landshöfdingeu Silfverstollpe yrkade afslag å detta betänkande, emedan det äsyvftade en inskränkning i näringsrätten. Landshöfding Fåhreus ansåg utskottets förslag icke innebära något korrektiv emot kringstrykande, men skulle leda till mycket besvir för länsstyrelserne; yrkade afslag. Friherre Raab, C., ansäg den föreslagna kontrollen onödig och blott ledande till trassel och chikaner för den kringvandrande allmogen, samt anhöll derföre om afslag ä betänkandet. Hr Hjerta, L., kunde icke gilla utskottets skäl, att sedeförderfvet genom allmogens kringvandrande tilltoge, ty erfarenheten visade att sederna hvarken i de sju härader af Westergöthland , der allmogen länge sysselsatt sig med gärdfarihandel, eller i Angermanland voro sämre än på något annat ställe. Visserligen hände det att en och annan af den kringvandrande allmogen blefve till sina -seder förderfvad, men största delen vore till sitt uppförande ganska oförvitliga och sökte genom besök ä andra orter i industrielt hänseende vinna en förkofran, hvarmed de sedermera gagnade sin hemort: Yrkade afslag af utskottets betärrkande. För bifall yttrade sig landishöfdingen grefve Mörner, friherre Cederström, R., hrr Adelborg, Bråkenhjelm och Arnell, anseende den föreslargna kontrollen ganska behöflig emot det tilltagande begäret för kringstrykeri. Hr von Hartmansdorff önskade att betänkandet skulle återremitteras, på det saken måtte tagas under ny pröfning och ett lämpligare beslut fattas. Voteringen utföll med 54 röster för äterremiss och: 22 för bifall af betänkandet. Presteståndet. Efter hållet val af Elektorer i tryckfrihetskommitten föredrogs lagutskottets betänkande N:o 11, i anledning af väckta motioner angående bestämmande af viss tid mellan lysnipg och vigsel. Utskottet hade tillstyrkt att ifrågavarande 1motioner icke måtte bifallas. Prosten Traneus, dem ene motionären, protesterade uti religionens och sedlighetens hamn mot det resultat, hvartill utskottet kommit. Utsköttet säger att sedlighetens grund är frhet, och friheten utgör vilkoret för det förbund, som ör grundläggas af ömsesidig kärlek och böjelse. Denna frihet kunde som allmän sats väl vara bra mem ej för enskilda fall, af hvilka talaren kände flere lå man hvarken kunnat förmå kontrahenterna att vigas eller skiljas. Denna frihet skall lemna dörren öppen för concubinatet och gär-an-systemet. Professor Bring fästade uppmärksamhet på att man måste skilja emellan 2:ne fall: då fästeqvinna blifvit häfdad och då så ej skett; fför det första falet hafva vi allaredan lag, ej så för dtet sednare, der äfven lagbestämmelse är af behof; dock önskade talaren ätt I detta förhållande ej mätte reegleras genom böter. Prosten Melander beklagadle fränvaron i ståndet af lagutskottets membrum homorarium, och, gendrif. vande de gjorda anmärknimgarne, försvarade betänkandet. Hofpredikanten Wensioe öjnskade bifall till betän. kandet, anseende den närvarande lagstiftningen tillräcklig. Det smärtade talaren att bafva inom detta stånd fått höra så många tröstlösa yttranden om pre stens förmåga att i moralens och religionens namn förmå verka nägot godt, såvida han ej hade en lag med dess straffbesstämmelser som adjunkt. Biskop Heurlin ansåg lysnig som blott och bart en feivil akt, en giftermålsannors, och fann behöflig en föreskrift att, om det annonerade äktenskapet inom viss tid ej kom till stånd, lysningen förlorade sin kraft och behöfde förnyas när det sedermera blef fräga om dess förverkligand. Sedan upplysning erhållits att betänkandet af vä stånd blifvit bifallet, lades det af ståndet, med cgilande åf dess framstärning, till handlingarn2, Med bränvinsutskottets bevänkande n:o 6, afstyrkande hr Dalmans motion rörande bränvinsbrän gen i April, var samma förhållande som med det io. regäende betänkandet. Det var nemligen redan af tvenne stånd bifallet och lades af presteståndet, efier votering som utföll med 12 röster för gillandeoch 21 I för ogillande, till handlingarne. Dr Sandberg bekla. tl gade den utgång försöket att rädda en del lifsmod, ff Em PEN