Aftonbladet – 24 februari 1854, sida 3

från Jemilands län. a sssssssesesss RÄTTEGÄÅNGSocu POLISSAKER. I Rådhusrättens afdelning för tullmål fortsattes sist!. onsdag undersökningen angäende det kos paraplyfabrikören Petersn, af tullinspektoren Skotte verkställda beslag å ett större parti sidenstufvar. Flere af beslagaren åberopade vittnen hördes, af hvilka ingen kunde taga på sin ed att nägot sidentyg blifvit anträffadt uti fru Petersåns nipperhandelslokal, som är belägen tätt invid hr Petersens fabriksbod. Tullinspektoren Bölow, hörd som vittne i mälet, ehuru han erkänt sg bafva deltagit i visitationen, haruppgifvit att vid bans inträde i fru Petersns bod, fru P. skyndat ut och burit på armen sidenpaketer, deribland Bäölow fästat sin uppmärksamhet på ett, med grön färg. Grosshandlaren Wilson vittnade, att samma dag beslaget verkställdes hade hr Petersn varit på besök hos Wilson och genom budskickning underrättad om tullnärernes gjorda pähelsning, hade Wilson åtföljt Petersen till hans bostad. Anländ dit, hade beslagaren och hans biträden som bäst varit sysselsatte med att från ett utaf hr Petersns boningsrum utbära en mängd sidenstufvar till fra Petersens nipperhandel. Hr Wilson tog på sin aflagda ed, att då detta siden utbars i boden, hade flere lösryckta tullstämplar varit synliga, äfvensom :eke det ringaste siden anträffats uti fru Petersens bed. Beslagaren och hans biträden hade till fru Petersns bod forslat, icke allenast de fabr ksmaterialer som blifvit anammade uti hr Petersåns boningsrum utan äfven hvad som funnits i fabriksboden. Hr Wilson tillade, att t. f. tullfiskalen Tham, hvilken i detta mål uppträder säsom äklagare, varit närvarande och sett tullnärernes tilltag att icke utföra oeslaget i Petersåns fabriksbod, utan forsla allisammans in uti fru Petersens nipperhandelslokal, hvarest godset nedpackades i en lår, för att derigenom få hr Petersens fabriksmaterialier ansedda säsom handelsvaror. Alla sidenstufvarne had2 varit afklippta i bäda ändarne och synbarligen ämnade till paraplyoch parasollbeklädnad. Dä Petersåns rättegångsbiträde, hoj rättsnotarien Beckman, begärde att nästa rättegängsdag få skriftligen yttra sig i hufvudsaken, uppsköts målet på fjorton dagar. . — Derefter förekom åter det af tullinspektoren Malmros emot hattstofferaren Nilsson anhängiggjorda beslagsmäål. Hr Nilsson förevisade en mängd västtygsstufvar, försedda med tullstämpel, och hvilka voro alldeles lika med de under beslagsanspråk anhällna västtygen, afklippta från det stämplade stycket. Sjelfva tullfiskalen medgaf att han ansåg en del af de anhällna västtygen till och med passa fullkomligt in med afklippningen å det stämplade sty ket. Kramhandlaren Ström uppgaf att han vore öfvertygad att de anhällne västtygen blifvit för att dermed sortera 2:ne särskilda salubodar afklipta från det med tullstämpel försedda stycket. Då hr Malmros invändo att en handlande ganska lätt kunde af en s. k. prcbenreuter köpa tullbehandlade profver ä västtyg, bemöttes denna invändning af hrr Nilsson och Ström med den upplysning att västtygen förtullas efter vigt, och att aldrig af dylika modeartiklar mer än 5 och högst 6 st. af hvarje mönster införskrifvas. Hr Nilsson förevisade ytterligare de tullstämplade västtyger, hvarigenom upplystes att den till förtullning uppgifne vigten utgjorde !y, I eller vigten för 5 st. västtyg. Skräddaremästaren Lundell, hvilken alltsedan höstetiden är 1851 köpt västtyger af hv Nilsson, och alltid varit den första som då Nilsson höst och vår från uilandet inbekommit dylika tyger, deraf hos honom gjort uppköp, tog på sin aflagda ed att alla västtygen varit i ena ändan med tullståmpel försedda. Då hr Nilsson fortsatte sin begäran att med ed få intyga att de anhåilna västtygen och skjurtvecken blifvit af honom sjelf tullbehandlade, och Nilszon icke äskade att förebringa någon ytterligare bevisning i målet, inlemnade hr Malmros sitt skriftliga slutpåstiende. Målet uppsköts på 14 dagar, till hvilken tid såväl aktor som svaranden skulle slutligen utläta sig. — Poliskonstaplar hvilka natten till sistl. gärdag patrullerade ä Adolf Fredriks Kyrkogata hade förmärkt jemmerrop från ett hus, och dit anlände hade de observerat en qvinsperson hvilken legat under inkörsporten med halfva kroppen innanför och den andra hälften utanför porten, utan att kunna komma hvarken fram eller tillbaka. Hon hade skrikit och jemrat sig under yttrande: jag sitter faste. Sedan porten blifvit uppläst och qv:nnan Iösgjord från den klämma, hvaruti hon, som enligt uppgift ämnat öfverraska sin man, strähyflaren Wretman, med ett besök, blef hon afförd till vaktkontoret hvarest hustru Wretman uppförde sig högst oregerligt. Hon kallades till poliskammaren och dömdes i gär att böta 3 rdr 16 sk. bko för fylleri och 1 rdr 32 sk. bko för oljud, samt insattes genast i brist af tillgäng till bös terna på motsvarande fängelse vid vatten och bröd, — Vid omnämnande i gäårdagsbladet af en f. de embetsman, som blifvit i poliskammaren bötfälld för fylleri, uppgafs hans titel till f. d. kamererare i rikets ständers bank, hvilket härmed rättas till hofkamereraren, f. d. kontorsskrifvaren i banken, D. L. N-g. Vi beriktiga äfven en annan oegentlighet, nemligen i referatet om mll Philps mäl, hvari stär, att enligt ordningsmannens förmenande Philp var mycket väl känd, hvilket bör rättas så, att så vidt ordningsmannen kändt vore, var Philp välfrejdad.