Aftonbladet – 23 februari 1854, sida 2

Å våra eskadrars närvaro i grannskapet. Det var deri Å C I -Åtillgript åtgärder för att emotstå angreppet. RE TE RH ff vw OF PA FF ) I I I E I frågans utveckling är densamma som fram. ställts uti alla de diplomatiska noterna från den franska och engelska sidan. Redogörelsens slutord tillåta vi oss emellertid anföra, emedan de äro synnerligen märkliga såsom yttrade uti ett meddelande direkt från den ena monarken till den andra, och väl ändå skola utgöra det sista försöket att utan vapenmakt åvägabringa ett afgörande af stridigheterna. Sedan kejsar Napoleon antydt de förändrade förhållanden som inträdt genom tilldragelsen vid Sinope, fullföljer han: Frankrike och England hade icke ansett det lämp: ligt att sända landstigningstrupper till Turkiets hjelp. Vår fana var säledes icke invecklad i de konflikter som egde rum till lands; men till sjös förhöll det sig helt annorlunda. Vid inloppet till Bosporen befunnos tre tusen kanoner, hvilkas närvaro tydligt nog sade Turkiet, att de två första sjömakterna icke skulle tillåta att det anfölles till sjös. Tilldragelsen vid Sinope blef för oss lika sårande som oförväntad; ty det I ligger föga makt uppå huruvida turkarne hade för afsigt att föra krigsförnödenheter till ryska området eller icke. Ett faktum är, att ryska skepp anfallit turkiska skepp, liggande fredligt för ankar i en turkisk hamn; de hafva tillintetgjort dem, oaktadt försäkringarne att ieke föra något anfallskrig, oaktadt vid icke längre vär politik som led ett nederlag, det var vår militäriska ära. Kanondundret vid Sinope har smärtsamt genljudat i allas deras hjerta i England och Frankrike som hafva ett för nationalvärdigheten känsligt sinne. Man har enstämmigt utropat: Så längt våra kanoner nå, böra vära allierade respekteras. Detta var orsaken till den vära eskadrar meddelade befallningen att inlöpa i Svarta hafvet, och att, om så påfordrades, med vapenmakt förhindra förnyandet af en sådan tilldragelse. Detta var ors.ken till den kollektivnot som blifvit tillsänd Petersburgerkabinettet för att underrätta det, att, om vi förhindra turkarne att föra ett anfallskrig på Rysslands kuster, skola vi äfven skydda deras truppers proviantering på deras eget område. Vid det vi förbjuda ryska flottan att befara Svarta hafvet, försätta vi den uti en olika belägenhet, emedan det är af vigt att under krigets fortgång bevara en underpant, som kan motsvara de ockuperade delarne af det turkiska omrädet och underlätta fredens afslutande genom att blifva föremål för ett önskvärdt utbyte. Sedan kejsar Napoleon derefter förklarat, att om ett stillestånd blefve afslutadt och alla stridskrafter droge sig tillbaka, kan czaren, om han så önskar, . underhandla direkte med Turkiet och derefter underställa den afslutade öfverenskommelsen stormakternas konferens, slutar han med följande ord: Om ers maj:t antager denna plan, om hvilken drottningen af England och jag äro fullkomligt ense, är lugnet äterställdt och verlden tillfredsställd. Det finnes i sjelfva verket ingenting i denna plan som icke är ers maj:t värdigt, ingenting som kan såra er ära. Men om ers maj:t, af någon anledning som jag har svärt att fatta, skulle vägra ingå hörpå, då skulle Frankrike, liksom England, blifva nödsakadt att åt vapenlyckan oeh ät krigets tillfälligheter öfverläta hvad som ännu kan afgöras utaf förnuft och rättvisa. Ers majestät må ej tro att den ringaste bitterhet finner rum i mitt hjerta; det erfar inga andra känslor än dem som uttrycktes i ert bref af den 17 Januari 1853, då ni tillskref mig: Vära förbindelser böra vara upprigtigt vänskapliga och hvila på samma afsigter : ordningens upprätthällande, kärlek till freden, aktning för traktateraa och ömsesidig välvilja., Detta programm är värdigt den suverän som uppgjort det, och jag tvekar icke att försäkra, det jag förblifvit det trogen. Jag ber ers maj:t vara förvissad om upprigtigheten af mina känslor, och det. är med dessa känslor jag förblifver ers maj:ts gode vän (bon ami), Napoleon.r En telegrafdepesch från Paris af den 15 d:s, förmäler, att Monitören vederlägger en i Patrie förekommande uppgift, att kejsaren af Ryssland redan besvarat kejsar Napoleons bref. Regeringen afvaktade ännu svaret, som troddes inträfta om några dagar. Det försäkras nu att den orientaliska expeditionskårens första afdelning den 18 kommer att inskeppas. Det heter, att lägret för de europeiska trupperna kommer att upprättas vid Adrianopel och att det kommer att utgöras af 80,000 man, bland hvilka 20,000 engelsmän. Monitören meddelar det mellan Spanien och Frankrike afslutade ömsesidiga fördrag om skydd för eganderätten till litterära och konstarbeten. Times berättar från Paris, att dit ankomna telegrafdepescher omförmiäla, att den under amiral Bruats befäl stående amerikanska eskadern ankommit till Algier. Franska regeringen säges hafva aflåtit en i ganska skarpa ordalag affattad not till konungen af Grekland, hvari hon besvärat sig öfver den sammansvärjning som af greker anstiftats i den turkiska provinsen Arta. Monitören meddelar nu officiel underrättelse om besittningstagandet af Nya Caledonien, som verkställts af befälhafvaren för franska sjöstyrkan i Stilla hafvet, contre-amiralen Febvrier Despointes. Franska flaggan hissades der den 24 Sept. Den nya kolonien skall användas till straffkoloni. ENGLAND. Hamburger Börsenhalle meddelar följande telegrafdepesch af London den 15 Februari: I gårdagens session i öfverhuset svarade lord Clarendon på en fråga af lord Clanricarde: Österrike har gifvit tillfredsställande försäkringar, och sätter 80,000 man i rörelse för att skydda Turkiet från serviska sidan. Grefve Gerey fördömer krigspolitiken; kristna nationer skola icke understödja några muhammedaner. Grefve Derby anser kriget hafva kunnat undvikas, om England från första stund Grefve Aberdeen anser ännu ej kriget omedelbart förestående. Skulle det verkligen utbrista, är England fullständigt rustadt för att med kraft föra detr. Den i London befintliga delen af garderna som skola utgöra en del af expeditionskåren har den 14 dennes afmarscherat till Chichester, och skall d. 18 inskeppas i Portsmouth. Hela styrkan uppgifves till 20,000 man med 40 kanoner. ÖOfverbefälhafvaren lord Raglan skall först i början af Marsafgå från England. Rekryteringar pågå starkt i Irland; arbetena i arsenalerna bedrifvas med stor framgång. Duke of Wellington, 131 kanoner, är utsedt till amiralskepp för östersjöflottan. Lord Clarendon har i öfverhusets session den 13 lofvat ofördröjligen framlägga den diplomatiska korrespondensen angående Sveriges och Danmarks neutralitetsförklaring. I underhuset samma dag gjorde Layard en interpellation angående den föregifna oenigheten meilan lord Stratford och amiral Dundas, i