Aftonbladet – 23 februari 1854, sida 1

C. G. von KOCA, As hans politiska intressen, och i förening med hans allierade sätta Turkiets integritet och dess kristna undersåters framtida trygghet under de stora makternas beskydd., Utan att gifva de kristne en sådan trygghet, säger sig den frahska utrikesministern kunna tänka sig att ömtåliga samveten skulle kunna stöta sig på det skydd man beviljade Turkiet; men Rysslands anspråk att ensam vara dessa kristnes beskyddare bevisade antingen czarens afsigt att förstöra det ottomanska väldet, eller en trångsinnad sektanda å hans sida, som de öfriga kristna samhällena icke kunde dela eller uppmuntra. I denna depesch förklarades, såsom svar på en af grefve v. Hatzfeld framställd fråga, hvad Frankrike skulle göra, om Porten nekade att gifva gehör åt Wienerkonferensens framställning: Vi skola utöfva tryckning på den af de båda krigförande makterna som lägger mesta hinder i vägen för en fredlig lösning, men vi vänta att de andra makterna skola följa vårt exempel. De öfriga depeschema äro hr Kisseleffs framställning om förklaring öfver flottornas insegling i Svarta hafvet och Drouyn de Lhuys ganska bestämda svar derpå, Kieseleffs svar af den 4 Febr. med tillkännagifvande att han ärnade lemna Paris, vidare en depesch från grefve Nesselrode, hvarpå Kisseleffse meddelande stödjer sig och hvari klagas öfver det hårda språk som czaren hans herre fått höra från de vestra makternas sida och förebrås dem att de ej hindrat Turkiet från att förklara honom krig, samt slutligen en depesch från Drouyn de Lhuys till general Castelbajac, i det aldra närmaste öfverensstämmande med ordalagen i den första af de nedanstående depescherna, liksom Kisseleffs föregående not är nästan ordagrannt lika med den nedanstående af Brunnow, hvari afbrottet i de diplomatiska förbindelserna tillkännagifves. Grefve Clarendon till sir H. Seymour. . London den 31 Jan. 1854. Sir. Jag innesluter härjemte en afskrift af den note baron Brunnow adresserat till mig, jemte en afskrift af mitt svar. Jag bifogar också en afskrift af en depesch frän grefve Nesselrode, hvilken baron Brunnow på sin regerings befallning meddelade mig öch som är af så utomordentligt innehåll, att jag måste bedja er att ät kansleren meddela det intryck den gjort på Hennes Maj:ts regering. Denna depesch slutar med följande ord: En slump är numera nog för att frambringa en kollision, hvarur kan uppstå ett allmänt krig, och kejsaren frisäger sig på förhand från ansvaret af det initiativ, som dertill gifvit tecknet.. Af dessa ord skulle det synas, som om ryska regeringen alldeles förgätit början af denna olyckliga tvist. Den skulle synas hafva förgätit, att så snart den enda anledningen till misshällighet melJan caaren och Porten blifvit tillfredsställande undanröjd, furst Menschikoff, den ryska ambassadören, på en gång lemnade Konstantinopel; att omedelbart derefter grefve Nesselrode fordrade att Porten inom åtta dagar skulle underskrifva och ätersända noten, som sultanen förnt förklarat det tillintetgörande för sin sjelfständighet att antaga, med hotelse, att om hans höghet ej ginge in derpå, skulle ryska armeöen besätta furstendömena Moldau och Wallachiet; att när sultanen vägrade att låta tvinga sig till uppfyllande af en så förnedrande fordran, blef den förra hotelsen genast satt i verkställighet, och sultanens provinser, innehällande 4 millioner af hans undersäter, anföllos af ryska trupper under en tid af den djupaste fred; att sultanens område har alltsedan varit ockuperadt likt en eröfrad, provins: att ryska regeringen sälunda väldfört Europas status quo, motsägande de afsigter som 1840 och 1841 proklamerades af de stora makterna i Europa, och stämplande Ryssland såsom en allmän fredsstörare. Icke nöjd med detta angrepp, hvilket till en början angafs såsom en ockupation tills vidare, och såsom en materiel pant, bevarad tills Rysslands fordringar af Porten skulle bli uppfyllda, har kejsaren af Ryssland utrustat stora armeer med ofantliga kostnader, ögonskenligen med afsigt att öfvergå Donaw och försöka en eröfring af Konstantinopel. Ej heller bör det förbises, såsom jag ofta har frambållit, att ingen af Porten dess kristna undersåter tillfogad orättvisa någonsin gaf den ringaste förevändning till sådana handlingar. Tvärtom var de kristnas belägenhet, med införandet af nya lagar till deras skydd, med deras egen gradvisa tillväxt i välständ och bildning, samt deras efter hand pågående utveckling i fredens konster, ögonskenligen stadd i förbättring. Alla de allvarsamma händelser som sedan dess egt rum — den beklagansvärda utgjutelsen af menniskoblod, furstendömenas inbyggares förtryck, anfallet på turkiska området i Asien, det fasansfulla skädespelet vid Sinope, och de förenade flottornas insegling i Svarta hafvet; allt detta är följder af ryska regeringens all slags föranledning saknande uppförande; och om händelsevis en tillfällig kollision skulle föranleda en sammanstötning, hvaraf en allmän krigslåga sedan kunde utveckla sig, skall caarew af Ryssland förgäfves försöka att visa ifrån sig en ansvarighet, hvilken måste hvila på honom, som under djupaste fred först angrep sin intet för skyllande grannes område. Ni har att läsa demna depesch för grefve Nesselrede och tillställa honom en afskrift deraf. Jag har äran ete. Clarendon. Baron Brunnow till lord Clarenden.