Aftonbladet – 22 februari 1854, sida 3

reservation af biskop Agardh vid 1848 ärs riksdag; och anhöll slutligen, att ståndet måtte ogilla decimalsystemet, men i fall det skulle gillås, första punkten af betänkandet dock återremitteras, för att ett definitift beslut ej mätte fattas, innan man får se de väntade kgl. propositionerna rörande mätt, mål och vigt. Hr Virgin kunde ej inse, att reformen i afseende på myntet och i fråga om mått, mål och vigt stode i så nödvändigt sammanhang, att ej den ena kunde företagas särskildt. Tvertom trodde talaren, att införandet af bäda på en gång skulle kunna vara skadligt; det är nödigt att man först i myntet vänjer sig vid decimalberäkningen. De, som vilja ha allt på en gång, göra reformen en stor otjenst, emedan detta just är det vigtigaste sättet att komma från alltsammans i längliga tider. Hr Edenhjelm trodde, att det nya systemet skulle vara fördelaktigt för embetsoch tjenstemän, men deremot en stor olycka för de mindre bildade, samt äberopade den erfarenhet han hade från Frankrike, der ännu i dag bland menige man den gamla räkningen är gängse. Det är en ringa uppoffring för de bättre klasserna, om de afstå från denna förbättring till fördel för de mindre bildade och ringare lottade. Frih. Stjernstedt gillade utskottets förslag, men ön skade att denna reform endast skulle företagas i sammanhang med den i fråga om mätt, mål och vigt, hvarom man har att vänta kongl. propositioner. Frih. Schwerin instämde med föregående talare och lät uppläsa hr Wallenbergs motion i ämnet. Grefve v. Rosen önskade, att man så snart som möjligt måtte komma ur den närvarande förvirringen. Talaren kan ej inse några svärigheter af decimalsy stemets införande, då han längre tid vistats i länder der det är tillämpadt och der man befinner sig myc ket väl deraf. I Grekland t. ex, gick öfvergängen så lätt, att ingen ens talade derom. Faran att det nya systemet ej skulle bli begripligt för allmogen är gripet ur luften, ty vår allmoge stär i lätt fattningsgäfva öfver de flesta andra länders, och det skulle icke dröja mänga veckor innan Dalkarlen fullständigt hade satt sig in i den nya räkningen. Talaren skulle emellertid helst önska om en reform i afseende på myntet kunde gå hand i hand med en i mått, mål och vigt. Frih. Tersmeden ansäg det alldeles öfverflödigt att här försvara decimalsystemet, då ridd. och adeln vid flera föregäende riksdagar gillat detsamma och rikets ständer begärt dess införande. Han ville endast motsätta sig yrkandet att man skulle uppskjuta reformen i fråga om myntet, till dess man kunde erhälla en sådan äfven i fråga om mått, mål och vigt. Vid en sådan stor och genomgripande förändring är det af vigt att göra en början, och denna kan lämpligast ske med myntsystemet. De, som här ifrigast ha päyrkat att reformen i myntsystemet icke skall företagas utan i förening med den i mätt, mäl och vigt, skola utan tvifvel, om förslag till den sednare en gäng komma, bli lika ifriga motständare till det hela. Hr v. Kremer talade om tvenne olika men mycket samverkande arter af politici: wultrakonservatörerna, som vilja att ingenting skall förändras och ultrareformatörerna, hvilkas valspräk är allt eller intet. Genom koalitionen mellan dessa båda motsatser kommer man i politiska frågor derhän, att revolutioner inträffa, af hvilka mycket kan vinnas, men vanligen allt förloras, i ekonomiska saker deremot till det mest förtviSansfulla stillastående. Ultrareformatörerna gå genom sitt yrkande på det de anse för det rationella, det absolut förträffliga, sina motständares ärenden. Om man föresatt sig ett mäl, till hvilket man vill sträfva, är det icke bättre att under tiden hafva något, hvarmed man kan vara någorlunda belåten. Mycket är redan vunnet, då den vis inertie, som ligger i ett långt stillastående, en gång blifvit bruten. Skälet att man skall vänta tills man erhäller något slutligt förträffligt, är mycket vanskligt, ty förträffligheten i alla förslag och reformer är och blir relativ, och det slutligt förträffliga blir snart af en kommande tid bedömdt såsom bristfälligt. Sedan tal. derefter uppläst en artikel af biskop Agardh, anställde han i sammanhang dermed en kritik af metersystemet, och visade att det endast vore en dröm att det en gång skulle antagas öfver hela verlden. Det hr hittills endast blifvit antaget i Frankrike och i några länder under franskt inflytande. Om man nu skulle införa ett sådant enligt hr Wallenbergs motion, sä skulle det icke få lif hos folket, liksom fallet är i Frankrike, der det infördes af 1791 års revolutionsmän, men aldrig lyckats komma in i folkmedvetandet. Den reform, som skall ha hopp om verklig framgång, mäste bibehålla den gamla enheten. Tal. ansäg det högst önskligt om utskottets betänkande antoges; folket skulle då ha skäl till belåtenhet och kunna säga: vid 1854 års riksdag uträttades motvanligheten någonting; liksom tal. hade erfarenhet att det Rik. Ständers beslut vid sednaste riksdag, som i dagliga lifvet väckt största belätenheten, vore preglandet af 4 sk. af silfver. För utskottets betänkande yttrade sig vidare hrr Brakel, Aminoff, frih. Ahlströmer, hr Gripenstedt; och mot detsamma och mot reformen i allmänhet talade hr Printzensköld. Propositionen på bifall tilll punkten blef, som det tycktes, med enhälligt ja besvarad. Hr v. Hartmansdorff begärde votering, men afstod dock derifrän Derefter blefvo 2 och 4 af betänkandet bifallna, men 8 3 äterremitterad. Plenum fortsättes i afton. ——