Aftonbladet – 22 februari 1854, sida 2

iutomordentligaste förhållanden böra kunna förinleda folkets representanter att bevilja ett inslag till så högt belopp, hvars behöflighet för det uppgifna ändamålet omständigheterna icke medgifva att med noggrannhet pröfva, och hvars användning inom bestämda gränsor för vissa grenar af förvaltningen icke ens på förhand angifves. Men vi tro ett sådant utomordentligt förhållande nu verkligen vara för handen, och vi önska, att det ifrågavarande anslaget måtte beviljas så enhälligt som möjligt, såsom ett uttryck så väl af den känsla, hvarmed nationen erfarit en liden förolämpning, som af det allvar, hvarmed hon är besluten att, utan afseende på inre politiska eller ekonomiska tvister, med förenade krafter värna sitt oberoende och tillbakavisa hvarje öfvermodigt angrepp mot hennes sjelf-. ständighet och ära. Vi uppskjuta till en annan gång att uttala vår åsigt, i hvad måtto detta votum, i fall det äfven skulle blifva rikets ständers, må tillika kunna anses såsom ett uttryck af nationens förtroende till den rådgifvarepersonal, af hvilken konungen i närvarande kritiska tidpunkt befinner sig omgifven. Men vi önska, att-de liberala hvarken af sitt blott alltför grundade misstroende till flera af konungens nuvarande rådgifvare, eller af de smädelser, hvarmed de efter hvarje sjelfständigare uppträdande inom representationen så rikligen öfverösas af den konservativa och ministeriella pressen, måtte låta sig afhållas från att, såsom en gärd åt fäderneslandets frihet och oberoende, bevilja det nu äskade anslaget.