Aftonbladet – 22 februari 1854, sida 2

förening. Om någon bör kunna räkna på en fortfarande sällhet deri, borde det vara ni, begge så ädla, så förträffliga menniskor. Begge två tryckte hans hand. Stobee fäste en blick full af ömhet på sin fästmö... Hon söndertryckte en tår i sitt öga... Det förekom henne, som hade i detta ögonblick en mörk skugga trädt emellan henne och öfversten. Men hastigt besegrade hon denna känsla. Man inträdde i förmaket, der hon presenterade majoren för de begge damerna. Både Regina och Emerentia hade hört omtalas den för sina vidsträckta resor ryktbare major Loos och betraktade honom derföre med den största uppmärksamhet och nyfikenhet. Med sin vanliga lätthet att inleda samtal, hemtade Regina af den granna turkiska mattan anledning atttala om hans resor. Majoren smålog öfver damernas förvåning och ämnade just besvara de frågor, hvaraf han öfverhopades, då hans blick hastigt föll på den intagande gruppen af de tre barnen, som af Cecilia undfägnades med kaffe i ett hörn af rummet. — Ack min Gud! hvilka vackra barn! — ntbrast han. — Den ene är din son Stobee? — Ja, — sade öfversten. — Kom hit barn och helsa på den främmande ... August, tag Gustaf i hand vackert ... se så! ; — Och den lilla vackra flickan? — fortfor majoren pekande på Cornelia, — kom hit min lilla vän. — Gå fram och helsa Cornelia! — sade fru Langenhjelm. — Heter hon Cornelia? — utbrast Loos, i det ett dystert moln för ett ögonblick förmörkade hans panna. Cornelia och Loos hade snart blifvit vänner. Majoren tog henne på sitt knä och lät henne leka med urkedens berlocker. — Majoren måtte vara mycket barnkär, — inföll Regina, harmsen att se sina frågor obesvarade för en barnunges skuld. — Ja min nådiga. Dt ca af de goda saker jag lärt på mina resor. — Nå det tillstår jag! Ben för att lära sig att blifva barn — Hvarför icke? 1 Afrika äro qvinnorna mödrar, från drottningon ända till slafvinnan. I Europa tillhöra de hofvet, nöjen och kurtisen... Ja... Afrikas sol ver man resa-till Afrika