Aftonbladet – 21 februari 1854, sida 2

— Sedan det till denna riksdag hvilande förslaget till reform i nationalrepresentationen nu! blifvit, af ett riksstånd enhälligt utan diskussion, och af tvenne bland de öfriga med betydlig majoritet förkastadt, och itidningsreferaterna blifvit redogjordt för det väsentligaste af öfverläggningarne derom hos rikets ständer, kan ett ytterligare ordande om detta förslag visserligen icke leda till något omedelbart resultat. Men då representationsfrågan icke kan falla, då tillvägabringandet af en allmänt önskad och efterlängtad reform härutinnan, hvars behöflighet vid flera tillfällen är vorden högtidligt erkänd af samtlige riksstånden och konungen, redan är föremål för nya motioner hos konstitutionsutskottet, samt grunderna hvarpå en sådan bör byggas följaktligen snart ånyo komma under öfverläggning, så torde det, med afseende härpå, tillåtas att återkalla. i minnet på hvad sätt meningarne rörande konstitutionsutskottets ifrågavarande betänkande förhöllo sig inom de särskilda partierna under sista riksdag, då detsamma först hade sett dagen och frågan att göra detsamma hvilande förekom hos riksstånden, emedan dervid uppstod en fråga, om hvilken då lifligt tvistades, som erfarenheten nu besvarat och som är vigtig nog att ej lemnas åt glömskan. Det har sannolikt ännu ej fallit allmänheten ur minnet, att berörde förslag, ehuru det af lätt förklarliga skäl hos bondeståndet mötte samma bestämda motvilja, som detta stånd nu slutligen med ännu mera eftertryck och likasom med flit velat tillkännagifva genom det skyndsamma och enhälliga afslaget, deremot försvarades icke blott af det konservativa partiets alla nyanser, med ytterst få undantag, utan äfven af de halfliberala eller grå, med hvilken benämning vi här förstå dem, som anse att man bör begära så litet som möjligt och låta pruta på grundsatserna så mycket som möjligt, under den föreställningen att de konservative å sin sida derigenom skola låta förmå sig till eftergift af något. Många, som då ännu icke hade hunnit att ärmare granska och nagelfara deti flere häneenden fintligt uppställda förslaget, läto också, af ledsnad vid de föregående misslyckade ansträngningarne och af otålighet att en gång få slut, förleda sig att taga skalet för kärnan,