Aftonbladet – 20 februari 1854, sida 2

— Borgerslkapets diskussion rörande decimalindelningens införande uti rikets mynt, sistlidne lördag, varade i närmare fyra timmar och var i sak ganska upplysande. I en knapp vändning, på talmannens derom giorda framställning, beslöt ståndet att bankoutskottets betänkande JM 14 skulle punktvis föredragas. I första punkteen hade utskottet tillstyrkt rikets ständer att med bifall till kongl. propositionen besluta:: att decimalsystemet skall i afseende på riikets mynt tillämpas,. Flere talare ansågo vara gifvet att alla decimalsystemets vänner skulle bifalla detta; men andre erinrade deremot, dels att det icke kunde behöfvas vidar: fatta något beslut i principen, hvilken rikes ständer genom sin underdåniga skrifvelse af den 28 Aug. 1851 till fullo erkänt, dels att man genom bifall till ifrågavarande punst skulle godkänna det behandlingssätt frågan rönt i Kongl. Maj:ts proposition, hvilken icke utgjorde ett svar å rikets ständers skrifvelse, som innehöll en underd. anhållan om proposition om decimalsystemets konseqventa och vetenskapliga tillämpning å rikets mått, mål, vigt och mynt,. På det klaraste ådagalades, att för att kunna kallas system och i alla delar motsvara hvad man hade rätt att vänta af en så stor förändring, vore det oundgängligt att vetenskapliga grunder följles och att inga tillfälligheter tillätos inverka på det vigtiga beslutet, på det att detta måtte erhålla all nödig garanti för framtida bestånd. Väl fanns er och annan som betraktade denna fråga på samma sätt som representationsfrågan,, men d:t behöfdes ej många ord för att upplysa det högtärade ståndet om några få dess medlemmars villfarelse uti sättet att bedöma denna vigtiga sak. Genom den återremiss af demna första punkt som ståndet belöt, har borgarståndet otvetydigt uttalat den nening, att decimalindelningen, för att rätt sagna, måste vara konseqvent tillämpad och enheterne inom de olika sorterna så att säga hvilande på varandra, så att hela den sköna byggnaden, såsom fallet är i det metriska systemet, komme att hvila på längdmåttets enhet, den enda godtyckligt bestämbara. Derefter förekom bankoutskottets förslag till räkneenhet, hvilken utskottet tillstyrkt må fastställas till ett värde af en fjerdedels riksdaler silfver, motsvarande 32 sk. bko eller I riksd:r rg. Då hr Wallenberg föreslagit att ett stycke pregladt myntsilfver, innehålande 8 delar fnsilfver och 2 delar koppar, vägande 10 gramm, skulle vara myntenhet och kallas daler,, så trodde han att bankoitskottets framställning åtminstone innehölle n oegentlighet, då räkneenheten skulle sättas fter ett värdebegrepp i stället för att, som sig borde, sedan myntmetallens korn vore betimdt, grunda sig på ett rent numeriskt förvållande till wigtenheten. Det bestriddes ej, tt man kunde säga den föreslagna myntnheten stödja sig på vigten, enär den otvifelaktigt vägde något, men rationelt kunde let ej sägas vara att antaga till myntenhet tt stycke pregladt myntsilfver, innehållande ; delar finsilfyer och 1 del koppar, vägande