Aftonbladet – 18 februari 1854, sida 3

desks der BLANDADE ÄMNEN. Kalafat. Af denna starkt befästade ort, hvars intagande nu utgör hufvudsyftet för ryssarnes operationer i Lilla Wallachiet, ger samma korrespondent till Daily News, hvars beskrifning om bataljen vid Csitate vi nyligen meddelat våra läsare, följande skildring: Då man lyckligt och väl bland de flytande ismassorna fraktat sig öfver Donau från Widdin och först sätter foten på den wallachiska stranden, är byn knappast möjlig att skilja från de snöbetäckta Kullarne, bland hvilka husen ligga kringströdda. Sedan man färdats ungefär 200 alnar från stranden, befinner man sig helt oförmodadt inne på en läng, krokig gata, hvimlande af soldater, bönder och med oxar förspända lastvagnar. Soldaterna ha ett vildt öch trotsigt utseende, oaktadt de äro i besittning af en god del smuts och en möjligen mera beqväm än prydlig fotbeklädnad, bestäende af mycket tunna sulor och en myckenhet gamla trasor och segelgarn. Böndernas utseende förråder en oändlig enfald, men derjemte oknpflig härdighet. Ett af de första föremål, som möter ögat, är en stor fyrkantig stenbyggnad, under hvars veranda en mängd dagdrifvare ha sitt tillhåll; i Ofra våningen är ett caf, ett veritabelt europeiskt caf, utan mattor och divan, der ej heller nägon aftagning af tofflorna eller något annat turkiskt ceremoniel kommer i fråga, — ett äkta parisereller wienercafe, visserligen smutsigt, liksom allt i orienten, men ändå angenämt för vandrarens öga liksom en landtfogel efter en lång sjöresa. Eget nog hafya turkarne gifvit det en helt och hållet republikansk prägel; det är ett tillhåll för öfficetare af alla grader, frän tchaous till binbashi, såväl som för bönder, roddare, spioner och smäkrämare. Man ser der i ett hörn en öfverstlöjtnant sitta och dricka sin arracks