Aftonbladet – 18 februari 1854, sida 2

att, till befrämjande af salpeternäringens skyndsammare förkofran, förordna, att kronans inlösningspris å salpeter skall med 16 sk. eller från 5 rdr 32 sk. till 6 rdr bko per 1 tills vidare förhöjas och denna pristillökning vidtaga för inlösning af nu ingängna ärets tillverkning. — Konstitutionsutskottet har, enligt P. T., i dessa dagar med 12 röster emot 11 beslutat att såsom anmärkningsanledningar emot Konungens rådgifvare anmäla hr Sandegrens utnämning till borgmästareembetet i Uddevalla och prosten Lindgren till kyrkoherdeembetet i Hedemora. — Kommerskollegium utgaf i går patent, under 5 års tid, för grosshandl. L. J. Hjerta å en mekanisk förrättning att vid väfnad af släta och fasonerade tyger bestämma varpens delning för inslagets emottagande. — Kommerskollegium utgaf s. d. patent, under 5 år, för Gefle manufaktur-aktiebolag ä en inrättning för användande vid väfning at skyttlar och skottspolar med garn af olika färger uti inslaget. — För samma manufaktur-aktiebolag utgaf kommerskollegium äfvenledes i går patent, under 5 år, å en i England uppfunnen blekniogsapparat. — ———— — Den 14 Febr. skulle uti Gevandhaussalen i Leipzig en konsert uppföras till förmån för orchesterpensionsfonden, och fru Jenny Lind-Goldschmidt deltaga i konserten. RR Sedan det särskilda utskottet för bränvinsfrågans behandling nu fastställt hufvudbestämmelserna. i den nya författningen angående bränvinstillverkningen, som utskottet ämnar för ständerna till antagande framlägga, så anse vi oss, oaktadt en del af dessa bestimmelser förut varit i Aftonbladet meddelade, nu böra upptaga dem i sin helhet. De äro följande: För bränvinstillverkning fordras inga andra vilkor än för fabriksrörelses utöfning eller ock att ega eller innehafva skattlagd jord. Från rättigheten till bränvinsbränning skola dock, till följe af deras innehafvande befattningar, uteslutas: Landshöfdingar samt alla de personer inom länsstyrelsen, hvilka innehafva sådana tjenster, att de kunna komma i fråga att uti landshöfdingeembetets utöfning deltaga, kronofogdar, länsmän, fiskaler och polistjenstemän, domhafvande på landet, borgmästare och andra magistratspersoner i städerna, ecklesiastike embetsoch tjenstemän samt kyrkobetjente, folkskolelärare och justerare af bränvinsredskap, samt i öfrigt alla de embetsoch tjenstemän, som till följe af innehafvande befattningar kunna komma att deltaga i beslut om J. eller kontroll å bränvinstillverkning, så att de hvarken må ega utöfva bränvinsbränning å sina boställen ej heller å annan jord, vare sig egen eller andras, arrendatorer och brukare af boställen samt innehafvare af annan sådan kronojord, som ej med stadgad åborätt besittes. De af ofvannämnde embetsoch tjenstemän, hvilka under loppet af 1852 eller 1853 utöfvat bränvinsbränning, vare dock af ofvanberörde stadgande oförhindrade att fortsätta näringen på samma egendom, hvarpå den då idkades, till 1857 års slut. Arrendatorer och brukare af sådan jord, å hvilken bränvin hädanefter ej får tillverkas, skall ej heller betagas den rättighet till bränvinsbränning, som deras lagligen med Kongl. Maj:t och kronan, vederbörande myndigheter eller korporationer ingångna kontrakt dem tillerkänna, för den tid kontrakten omfatta. Brännerierna i riket skola ej till visst antal inskränkas och ej heller något visst afverkningsbelopp för hela riket bestämmas. Bränvinsbränning får utöfvas under tvenne månader om året, nemligen af större brännerier på hösten från den 15 Oktober till den 13 December och af de mindre under November månad på hösten och under April månad på våren, och skall en månad vara den minsta tid, hvarå någon må ega till bränvinsbränning sig anmäla, med valfrihet inom den bestämda tidrymden. Med undantag af sådana bestämmelser, som må kunna anses nödiga till förekommande af underslef, skola några föreskrifter angående storleken och beskaffenheten af redskapen i större brännerier icke meddelas. Pannerymden för enkel redskap, drifven omedelbarligen med eld, skall vara minst 12 och högst 20 kannor, samt för med eld drifven enkel redskap med mäskvärmare högst 13 kannor, kokrummet alltid inberäknadt. Med enkel redskap förstås en sådan, som består af en panna för mäskens kokning, af en till pannan hörande så kallad hatt och afkylningsredskap för den uppkommande spritångans afkylande. Pannan får äga hvad form som helst. Hatten, inberäknadt löst eller fast sittande rör, som sammanbinder pannan med afkylningsredskapen eller mäskvärmaren, får icke innehålla mer än 3, af pannans rymd, och må lösa halsar ej för bränvinspannans förening med hatten användas. Pannan skall drifvas genom eldens verkan omedelbart på densamma. Uti mäskvärmaren eller annor:städes får ej lankrum inrättas, ej eller få spritångorne, sedan de utgått från hattröret, ledas i uppåt gående riktning. Rektifikations-apparat till klarning eller så kallad rektifikation får ej finnas, utan måste afrinningen, för att blifva bränvin, omkokas i samma panna. . I afseende på mäskvärmarens konstruktion skola i öfrigt de i nu gällande förordning befintliga föreskrifter väsendtligen bibehållas med de tillägg utskottet vid ytterligare pröfning kan finna nödiga.