Aftonbladet – 18 februari 1854, sida 2

ra en lang stulld Iiolnlnadae de Dada uskande Icke yttra ett ord. Återseendets bittra sällhet var för stor... för öfverväldigande . .. Slutligen utbrast Loos med bruten stämma : — Mathilda! Du här... och gift... gift med en gubbe! O min Gud, hvem har förmått dig till detta steg? — Jag skall säga dig allt — sade Matilda lugnare, i det hon satte sig vid hans sida — och (u må sedan fördömma mig, om du kan. Knappt hade ww blifvit bortförd från Bornholm, innan den gamle grefre Ahlefelt infann sig 1 tornet, der vi såsom fångar blifiit inneslutna. Han öfverhopade oss och isynnerhet min mor med de skarpaste förebråelser och hotade att fängekets portar aldrig mer skulle öppnas för oss... Ni boråe inse att ni ej kan taga ett steg som ej genast är kändt af mig — sade han till min mor. — Få dagar efter den unge svenskens ankomst hit kände jag allt, men jag lät er hållas, för att få se hur långt er djerfhet skulle gå. Jag insåg på ögonblicket edra planer, hvilka icke en gång väckte min vrede, utan endast mitt löje. — Min mor förmådde endast svara med tårar. — Hvarmed vill ni bevisa edra påståenden — fortfor den gamle grefven — på hvad sätt få dem erkända? Min brorson har i tio år varit förmäld med en tysk riksgrefvinna ... Deras äktenskap har blifvit välsignadt med trenne barn. Tror ni, att under sådana omständigheter minsta afseende kan göras på edra klagovisor? . .. Långt derifrån ! Till straff för er Mljerthet är den frihet ni hittills njutit eder beröfvad, och gör ni ännu:det ringaste försök att smida nya ränker, så är er dotter för alltid ryckt ifrån er... På det ni ej må tro att pg handlar af egen myndighet, så se här... Han upptog ett af konung Fredrik IV wdertecknadt bref, så lydande : Att i strängt förvar taga qvinspersonerna Sofia och dess dotter Mathilda, på det de ej måga med sina konster och lögner nedsvärta en man af rikets högsta adel. (Forts. följer.)