Aftonbladet – 15 februari 1854, sida 3

(Insärdt.) Också ett ord om Syenska Skolans ifrågavarande angelägenheter,, 7) IV Vi komma nu till den tredje frågan, om undervisningens och särskildt flyttningens frihet, efter hvars afgörande väggarne mellan skolans klasser böra stå eller falla. Det är synnerligast här författaren anser oss missledda af en teori, utan praktisk användbarhet, och hvars slutföljd är: Skolan måste medgifva en alldeles fri flytuninga, (sid, 77.) — Möjligt är, att någon af våra vänner haft ett sådant påstående, men då vi icke lära kännas förbundna att ansvara en för alla och alla för en för hvad som i denna fråga blif-. vit sagdt; så kan mera upplysning i sak vinnas genom att med det gamla jemföra det nya skolsystemet, sådant det verkligen är, och under en vänlig direktions ledning och kontroll utbildat sig, än att kämpa om en teori, hvilken kanske af de fleste bland nya systemets egna vänner räknas bland öfverdrifter,, hvaremot skyddsmedel, måste sökas. Sjelfva den gamla skolan är ju, enligt författarens mening, ej fri för sådana öfverdrifter (sid. 94 sista raderna). Å I nya skolan, liksom i den gamla, finnas klasser, och ungdomen uppflyttas ur den ena klassen i den andra. Men mellan klasserna, såväl som flyttningen i den förra och den sednare, äro väsendtliga skiljaktigheter; i nya skolan arbeta, undervisas och examineras alla eller de flesta klasserna, såsom regel, i ett och samma rum, i den sednare har hvarje klass sitt eget rum. I den förra uppflyttas lärjungen i högre klass hvilken tid af äret som heldst, blott han genomgått klassens lärokurser, och kan dessutom i det ena liäroämnet uppflyttas tidigare in i det andra. I den sednare uppflyttas lärjungen i högre klass på bestämd tid af året; anses han då genom ovanliga framsteg dertill hafva gjort sig förtjent, så kan han få öfverhoppa en klass, men harhan tvärtom icke i samtliga läroämnena gjort nöjaktiga framsteg, så mäste eller bör han ännu ett år i den lägre klassen qvarstanna. Vi nödgas ånyo erinra om dessa förhållanden, emedan begreppet klass hos många så sammanvext med föreställningen om rum och väggar, att, om väggarna nedrifvas, hela deras begrepp om en för ordning och reda beböflig klassindelning äfven sammanstörtar Denna oreda i begreppen hafva kanske de skrifvande bland oss sjelfve på visst sätt understödt, i det de varit mer angelägna att framhålla det nya läroverkets brist på skiljeväggar mellan klasserna, än den organiska ordningen inom det enda lärorummet. Vore nu hufvudfrågan om dessa materiela mellanväggar, så kunde vi utan tvekan lemna våra motståndare rätt, låta dem behålla alla ( Se Aftonbladet n:o 23, 25 och 37.