Aftonbladet – 15 februari 1854, sida 1

Fjorton dagar hade förflutit sedan -Reginas afresa, utan att den ringaste underrättelse inlupit. Prinsen började bli orolig. Äfven i poitiskt hänseende var hon i besittving af för många hemligheter... Fredrik börjaJe frukta, ett hon, förbittrad öfver hans bemötande, kunde öfvergå till motpartiet, åt hvilket hon skulle kunna gifva förfärliga vapen i händerna mot honom och hans kreatur. Han beslöt derföre att, om ännu en dag girge förbiutan bref eller nyheter från henne, skulle Wilkens den följande enträda en upptäcktsresa. När han nu efter paraden skulle aflägga sin vanliga visit hos drottningen och kom in i hennes yttre rum, stod fröken Emerentia vid fönstret läsande en biljett, den bon, vid prinsens ankomst, skyndade att urdandölja. Han skyndade till henne. — Fröken Emer ntia, hvad gör ni? En biletdoux . .. Vänta, det skall jag tala om för drottningen. — Såå, — sade Emerentia med mystisk uppsyn. — Men om ers kongl. höghet gör det, så går ers höghet miste om min nyhet, — Och denna nyhet? — Hennes maj:t har befallt en större societet i afton. — Det vet jag. — Och då kommer... — Hvem? — Den som skrifvit biljetten. Emerentia sprang med dessa ord sin väg och lemnade prinsen flat och förvirrad. — Kan hon mena Regina? — var hans första tanka. — Hennes ton hade ett så försmädligt uttryck ... Fördömdt! ... Skall jag då aldrig bli kung, att jag en gång kan bli fri. ,. utan fruktan för. ,,