Wi:kens hade äfven tyckt hennes handlingssätt besynnerligt. Ett par gånger hade han varit färdig att yppa sina misstankar, men han vågade ej... Regina kunde ju återkomma, sätta sig i gunst igen, och då, — farväl herr Wilkens! Prinsen återtog: — Likväl finnes ännu en omständighet, som just ej är agreabel . , . jag börjar tro att ej kärlek, utan ärelystnad fört denna qviona i mina armar... och ännu pretenderar jag att älskas för min egen skull. Ännu ett skäl fanns, som pricsen visligen förteg: hennes deltagande i intrigerna i och för Carls mord... Furstar rysa tillbaka för den hand, som hemtat de blodiga frukter, hvaraf de frossa. .; I