Aftonbladet – 14 februari 1854, sida 1

iktigaste sammanhang, innehåller det hvilande örslaget ingen bestämmelse. Allt är öfveremnadt åt framdeles kommande valordninsar, som hvarje stånd för sig skulle antaga och Konungen stadfästa. Det ena ståndet kan således få cn ultrademokratisk och det andra n ultraaristokratisk valordning, och om alla le särskilda ståndens majoriteter ej härom wvar för sig blifva ense med konungen, kan let nya get icke träda i verket och cn vådlig mellantid lätt inträffa, då det är osäsert huru venska folket eger någon cler alldeles ingen representativ författning. Möjligtvis kan cn sådan förveckling icke sluas annc ar nom en s. 1 if valordn för ett yr bör mö att Sveri inseende tte blott Beträtfande deta erinra derom, att f ksdagsordningen som i regeringsformen, nvilka blifvit föreslagna i sammanhang med cepresentationsreformen, ganska märkbart åsyfta att g regeringsmakten ett ännu friare spelrum i förhållandena till ständerna in hittills. Sålunda har stadgandet i regeringsformens nuvarande 81 8 att konungen, då han fslår ett af ständerna antaget grundlagsförslag, skall å rikssalen meddela ständerna de orsaker, hvarföre han. ej samtycker till deras istundan, i det hvilande förslagets 74 Safregeringsformen blifvit ändradt derhän, att om konungen icke före riksdagens slut meddelat ständerna sin stadfästelse å ett sådant grundlagsförslag, canses han hafva sin stadfästelse vägrat och förslaget hafva förfallits. Detta skulle betydligen vidga utrymmet för det kungliga sodtycket åt detta häll, och förändringen står rör ingen del i något ovilkorligt sammanhang med den nu föreslagna ombildningen af representationen. Men man har velat begagna tillrället att med detsamma befria styrelsen från n svårighet, då det icke alltid kan vara så ätt att få fram några skäl för ett godtyckligt afslag. s Enligt 35 S i nu gällande riksdagsordning er hemliga utskottet att med konungen öfverigga om de ärenden, hvilka icke till andra utskotts befattning höra och dem han pröfvar d beslut, böra hemliga hållas,; men i 31 S riksdagsordningen af det hvilande förslaget har inskränkningen till de ärenden som ej tillhöra undra utskott bortfallit, utan att på annat sätt rsättas, och det heter der att det hemliga utskottet skall öfverlägga med konungen om renden, hvilka han pröfvar böra hemliga hållas. För närvarande kunna icke några renden, som t. ex. tillhöra statsutskottet eller constitutionsutskottet, grundlagsenligen blifva föremål för Ööfverläggningarne i hemliga utskottet, men om det nya förslaget blefve lag, skulle konungen der kunna med några utvalda riksdagsmän i all hemlighet behandla hvad frågor som helst, från dem om ministrarnes ansvarighet, till dem om anslag till nya mössor åt hästgardet. Hemliga utskottet, som lemnar fältet öppet för regenten till personliga inflytelser på representationens vigtigaste öfverläggningar och emedlertid en institution som i sjelfva verket står i strid med sjelfva grunderna för n konstitutionel styrelse. Att utvidga detta fält är således detsamma som att inskränka omkretsen för en sådan styrelse; men det är just hvad det hvilande förslaget gör. I följd af den nu rådande skadliga böjelsen för hemlighetsmakeri ör också att frukta, att en utvidgad verkningskres för hemliga utskottet snart skulle blifva nycket anlitad, till föga fromma för utbildnngen af en sjelfständig folkrepresentation, nen till desto större framgång för ett slags korstitutionsartad kamarillastyrelse. Vi hafva ingenting emot en stark konungamakt, om vid sidan af den sättes en stark representation, men i annor hände!se närmar oss konungamaktens öfvervägande styrka till enväldet, och med detsamma blifva vi mot :ller med vår vilja, snart nog attraherade af Iden fruktansvärda centralkroppen för den euIropeiska despotismem, med ökad fera att af densamma uppslukas. Hvarje steg på denna bana, som förut varit så olycklig för vårt land, är numera ett steg ifrån den rätta grunlen för svensk sjelfständighet, Om vi derföre utan någon känsla af saknad motse det hvilande förslagets fall, hafva vi likväl icke dermed sagt att det ej i flera delar skulle afhjelpa lister i nuvarande representation. De föreslagna tillökningarne af valberättigade iaom brgareoch bondestånder, upphörande af biskoparnes sjelfskrifvenhet, m. fl. andra förändrngar vore verkliga förbättringar. Den näwarande ståndsförfattningen är också till der grad felaktig att intet förslag kan framställas, som ej i flera detaljer skall erbjuda något bättre. Att ståndens sammanförande till gemensamma diskuss oner : riksnämnden äfven kan blifva en vinst är möjligt, men då äremdenas behandling i alla fall skulle fortgå imom stånden, finge man häri en ny omgång, och om ståndsstriderna, eller kanske Tättare sagt striderna mellan den .f regeringen beroende andliga och verldsliga dyråkratien å ena sidan samt folkets valda representanter å den andra, komme till lifigare utbrott och utveckling vid de stora sammandrabbningarne i rikssmämnden, skulle sannolikt fördelarne af en dyrlik sammanföring blifva ganska tvetydiga. IMan bör ej glömma att sammangjutning af colja och vatten i ett gemensamt kärl icke åistadkommer någon föreding af de olikartade kropparne. Icke mycket innerligare torde föreningen mellan folkcepresentanter och byråkrater blifva, äfven om de sammanföras i ett rum. em — Posttidningen meddelar följande regeringsbeslut: Uppä derom gjord arsökni S har K. M:t beviljat