Aftonbladet – 14 februari 1854, sida 1

— Men hvad vill detta säga? Hvem var den unga damen? — Låt oss icke tala derom. En ung, oskyldig flicka, som man sökt locka i förderfvet... Det är ju helt vanligt... — Samt! — sade Löwenörn. — Vi ha också vigtigare saker att afhandla. Men var god och tag plats, min nådiga! Damer böra ju sitta i soffan. Ni ser att jag dragit försorg om en liten soupt, — tillade han skämtande. — Jag tillstår, herr grefve, att denna vilfägnad är nästan nog stor för en dame, — sade öfversten med samma ton, i det han tog plats vid ett rikligen anrättadt bord, som stod framför soffan. Ministern skrattade. — Jag hoppas likväl, att denna dame cj vägrar att göra mig besked på den skål jag nu har äran föreslå. Jag höjer mitt glas för den förorättade hertigens välgång och önskar att han snart åter måtte inträda i sina lagliga rättigheter. — På denna skål ges blott ett svar. Han tömde glaset i ett andedrag och kastade det sedan häftigt i golfvet. — Ingens läppar skall mer vidröra detta glas, — sade han. — Bravissimo! — ropade ministern, som numera trodde sig säker om sin seger. De sköto sina stolar från bordet. Utan att stiga upp intogo de endast en beqvämare ställning. Öfverstens ovana klädsel bringade honom dock en fördel. Den tillät honom, under sken af att taga en beqvämare plats, sätta sig så, att ljusen ej slogo honom i ansigtet. Han ville under samtalet så mycket som möjligt undvika Löwenörns spejande blickar. — Må det tillåtas mig att utan alla omsvep börja j vårt samtal, — tog ministern slutligen till orda. — Jag tror att bland alla vältänkande endast en röst gifves, den nemligen att hertig Carl Fredriks af Holstein rätt blifvit lederad, — och det är naturligt att min monark cj med likgiltighet kan åse en så nära anförvandts förfördelande, utan att han skall göra allt, för att insätta hertigen i dess lagliga rättigheter. Stobee svarade genom en böjning på hufvudet. Löwenörn fortfor: — Min konungs afsigt har länge varit att genom mig göra hertigen några förslag, och EN det snart sagdt är