förvarade, tillhörde den innanför hans salubod belägne boningslägenhet. . För att styrka det sidentyger äfven blifvit anhållne uti fru Petersns nipperbåndel, begärde beslagaren att få såsom vittnen höra tullinspektoren löjtnant Bälow och tulluppsyningsmannen Lemon. Hr Bilow berättade, att då han, som biträdt vid visitationens förrättande, inkommit i fru Petersens bod hade han bemärkt att fru Pesersån genast skyndat ut och burit ä armen ätskilliga sidentyger, och hade vittnet isynnerhet fäst sig vid den gröna färgen, så att han ansäg sig kunna taga på sin ed att det sedermera i beslag tagnegröna sidenstycket vore detsamma som fru Petersen burit ut ur boden. På framställd fråga svarade vittnet att icke näget siden blifvit anhället i-fru Petersöns bod, men väl derstädes inpackats i en lär sedan det utburits frän Petersens rum, hvarest dragkistan varit placerad, och till hvil ken lådorna blifvit öppnade af inspektoren Skotte och derur de anhållne sidenstufvarne framtagne. Altsiden hade befunnits afklippt i bäda ändarne och synharligen :mnadt att begnas till paraplyoch parasolbeklädnad. Uppsyningsmannen Lemon, hvilken på samma gång om hr Bälow inkommit i boden, förklarade deremot ut han icke urskiljt färgen å de tygstycken som, fru Petersn vid deras inträde i boden bar ut, desto minIre som alla styckena voro inlagda i papper. Flere sf beslagaren ytterligare åberopade och säsom nu närvarande afhörde vittnen, hvilka deltagit i visitatioaen, kunde icke intyga att nägot siden blifvit anhälet i fru Petersens salubod, hvarföre på såväl beslasarens som åklagarens yrkande målet uppsköts till len 22 Febr., till hvilken dag tullinspektoren Gyllen-am skulle kallas att inställa sig, för att på beslaga:ens sida höras i målet.