Aftonbladet – 10 februari 1854, sida 2

visserligen ana stora händelser, som just m skola egt rum vid Kalafat, men som äro a så kritisk natur, att man först måste invänt: bestämdare underrättelser från den rysk-turki. ska krigsskådeplatsens centralpunkt: Om jag icke redan vore alltför van vid detta språk skulle jag ännu ett par dagar fördröja afsän. dandet af detta bref; men troligen skulle jag efter 48 timmar icke kunna säga er mera än nu Skulle jag emellertid bedraga mig och någonting stort verkligen ha förefallit, så skall jag inom trenne dagar i all korthet berätta er det. We —— — Om de liberala icke just med någon synnerlig värma kunnat omfatta det förslag till representationsförändring, eller rättare till förändrad organisation af riksstånden, som för närvarande hvilar på de fyra ståndens bord, så torde anledningen dertill icke ensamt böra sökas uti förslagets egna brister och otillräcklighet att afhjelpa flera af de kännbaraste olägenheterna, hvaraf svenska folkets representation vid riksdagarne för närvarande lider. Det finnes en talrik och betydande fraktion af de liberala, som med frisinnade och fosterländska tänkesätt förenar den öfvertygelse om det under gifna förhållanden praktiska och utförbara, att man icke kan hoppas att från den närvarande ståndsförfattningen omedelbart och på en gång komma till en fullt tillfredsställande ombildning at vår nationalrepresentation, och att man följaktligen till en början hellre må nöjas med ågon förbättring, såsom en inledning och öfvergång till framtida ytterligare förbättringar, än bibehålla det gamla alldeles oförändradt. it de så sinnade liberala skulle säkerligen -vida dere, än som skett, oaktadt alla de vigtiga betänkligheter, som med skäl kunna anföras emot förslagets antagande, likväl hafva omfattat detsamma som en slags nödhjelp, till räddning ur det nuvarande sorgliga tillståndet, om än med uppoffring af sina egna önskningar i många fall, så framt de haft någon visshet att de konservative, från hvilka förslaget egentligen utgått, sjelfve hade fullt allvar dermed och att här icke ånyo drifves samma spel, som vid sistförButne riksdag drefs med det då begrafna kungliga representationsförslaget, sorgligt i åminnelse. En af hr Stjernsvärd, G. M., i förgår på riddarhuset väckt motion synes hafva åsyftat att i detta afseende förberedelsevis likasom känna det nu hvilande förslagets upphofsmän något på pulsen; och den tystnadens vältalighet, hvarigenom dessa herrar, och synnerligen deras förman hr grefve Lagerbjelke, utmärkte sig under hela den diskussion, som i anledning af denna vigtiga motion egde rum på riddarhuset både i förgår och i går, är i sanning betecknaade. Redan när det nu till ständernas slutliga pröfning framlagda förslaget vid den förra riksdagen antogs till hvilande, yttrades offentligen på riddarhuset, att detta förslag vore alldeles oantagligt, så framt icke äfven de i förslaget afsedda valordningarne för de särskilta stånden blefve på förhand uppgjorda, och i sammanhang med sjelfva grundlagsförslaget underställda ståndens pröfning. Det saknades icke heller uppmaningar till förslagets upphofsmän att, så vida de hade allvar dermed, vara betänkta på framläggandet äfven af förslag till en sådan valordning, åtminstone till en sådan för ridderskapet och adeln, hvars representationssätt i sjelfva verket genom det hvilande förslagets antagande skulle komma att undergå en uti detta stånds väsende mera djupt ingripande förändring, än något af de öfriga stånden. Man har sedan dess haft två till tre års ytterligare besinningstid och således rådrum nog för utarbetandet af de förslag, som ytterligare erfordrades: men någon valordning har icke heller vid denna riksdag blifvit framlagd från det håll, der man dock hade bort vänta det största intresset att, så vidt möjligt, undandrödja de hinder, som på förhand kunde förutses komma att möta grundlagsförslagets antagande. Under dessa omständigheter har den af hr Stjernsvärd i förgår gjorda framställningen i detta ämne och hvad i anledning deraf vidare tilldragit sig på riddarhuset, synts oss förtjena en allmännare uppmärksamhet. He UN dd ww MM oo Re oe OR Ju vigtigare och mera maktpåliggande det ämne är, — yttradehr Stjernsvärd, — som det nu på ständens bord hvilande förslaget angår, desto större är hvarje representants pligt att samvetsgrannt öfverväga de skäl, som kunna tala för eller mot dess antagande. fn sådan pröfning är likväl äfven med den bästa vilja ytterst svär, för att icke säga rent af omöjlig, i länge man saknar kännedom om sjelfva grunderna för de valordningar för de särskilda ständen, som äro i förslaget afsedda. Om detta torde medföra svärighet för riksdagsmän af hvilket ständ som helst, att bilda sig ett säkert omdöme om förslagets antaglighet, så mäste denna svårighet likväl vara allrastörst för de ledamöter af ridderskapet och adeln, hvilka ke tillhört den majoritet, ifrån hvilken förslaget utgätt, och i följd deraf icke erhållit någon kännedom om beskaffenheten af den nya riddarkusordning, som i sammanhang med den föreslagna nya grundlagen torde vara af denna majoritet tillämnad. Då det hvilande förslaget angående adelns nya representationssätt genom val icke bestämmer nägot annat, än hvad som säges i 12 s I mom., nemligen att PRiksdagsmän för de å riddarhuset introducerade ätter utses genom val, distriktsvis, af dem, hvilka dertill berältigade äro, efter den riddarhusordning, som i enlgvet med denna grundlag upprättas,, men grunderna för len här åberopade nya riddarhusordningen ännu äro uldeles okända, mäste hvarje ledamot af adeln finna sig i den fullkomligaste ovisshet säväl om vidden af len afsägelse af förut innehafvande rättigheter, som här fordras af adelns ledamöter, som om det större sm SA san ffektrika scener tillskyndade honom emeller-l M