Aftonbladet – 9 februari 1854, sida 3

TURICLS, HAUC IVIR HÅMIAUSRYCKAL SI, OCH SIGCKIL lden under bränvinspannorna. Hvad som redan skett,, an ytterligare hända om dyrheten blifver större. I Ingland se vi den redan medföra ständiga upplopp, ch det torde förlåtas talaren om han likväl ansäger olisen vara bättre i England än i Småland. Om ipplopp inträffa äfven hos oss under vären och som-naren, så har man endast soldaten att tillita, och lå torde han vara bortkommenderad på Gottlana, ch på kusterna. Är han hemma, så delar han der attiges betryck och tänkesätt, emedan han är denes son och broder. Huru upprörande för hans känla, skulle det icke blifva att emot hungrande slägingar och vänner, bruka sina vapen, till försvar för le bränvinsbrännare, hvilka betagit dem, födan. Om ans krigslydnad bestär detta härda prof; skall det lock icke mot hans befäl alstra en förbittrad sinnestämning, hvilken alltid är betänklig, och ännu mera. kulle vara det i en tidpunkt, då hans sjelfförsakelsee: not yttre väldsverkare torde päkallas. Hr Tornerhjelm ingick i ett försök till vederläggs ring af den föregående talarens rjremisser, hvilka ham insäg oriktiga, i följd hvara7 äfven konklusionera olefve oriktig. För den omtslade hungersnöden hade .alaren inga farhägor. Hen vore öfvertygad att spanmål funnes tillräckligt , landet, äfven om bränvins— bränningen icke instStdes under April. Yrkade af-slag bäde ä betänk? adet och hr Dalmans motion. Hr Hjärne hade redan haft tillfälle att i ett föregående plenum. dä hr Dalmans motion remitterades, yttra sin tanke om prosten Sandbergs motion. Tal. hade då sat att den var grundad på en orättvisa, som ej Vär päkallad af nödvändigheten. Under der sista tiden hade han, genom underrättelser frän Hera landsorter, erhållit ytterligare bekräftelse derpå. Brist på säd förspordes ännu icke från nägot håll. De höga priserna hade helt andra orsaker. Orättvisam: att nu skärpa kungörelsen af den 13 Juli drabbadee: icke så mycket de stora bränvinspatronerna som dee: så kallade husbehofsbrännarne, hvilka påräknat brän— ningen i April, för framfödandet af deras kreatur.. Tal. ansäg att, man må med skäl hata bränvinets: missbruk huru mycket som helst och beklaga att så. mänga skickliga jordbrukare hade slagit sig på em näring, som frambringade en produkt, hvilken. var skadlig för landet i ällmänhet och jordbruket isynnerhet, denna näring likväl, så länge den var lagligen berättigad, borde ega samma rätt till skydd sonza andra näringar. Utskottets skäl emot prosten Sandbergs motion vore bättre än dem det anfört för densamma. De förra innehöllo endast faktiska och bestämda uppgifter; de sednare, ehuru särdeles vinlyftiga, endast hypoteser och gissningar. Utskottet haie stödt sitt tillstyrkande på hufvudsakligen tvenne argumenter, nemligen på förutsättningen af dea öfverdrift med hvilken bränvinsbränningen under sistl.. höst blifvit utöfvad, samt på den uppgiften att nöden står för dörren. Hvad det första skälet beträffar, hade redan en talare på förmiddagenr, hr Gripenstedt, genom sifferuppgifter, hemtade från lands höfdingarne till Kgl. Maj:t ingifna rapporter frän 15län, visat att bränvinspannornas antal sistl. höst icke: var större än hösten 1852. Tal. ville nu kompletteradenna konungens rädgifvares uppgifter med uppgifter: från ytterligare 6 län, eller tillsammans från 21 Fin, hvarefter resultatet visade ännu påtagligare att någon: s. k. öfverdrift ej egt rum vid jemnföreise medi föregående är, hvilket tal. ådagalade genom sifferuppgifter. Att nöden står för dörren erkändes, af ingen. Hvad man i närvarande ögonblick kände om spanmälstillgängarne i landet, rättfärdigade ingalunda detta utskottets påstående. De höga priserna hade: sin orsak i en dälig skörd i hela Europa och uti de höga priserna utanför vära gränser. Detta syntes: tydligt deraf att rägpriserna hos oss stodo högst i de orter som gränsade till våra större stapelstäder, dcrifrån export eger rum. Dä priset på råg t. ex. är i Götheborg och Malmö 24 å 22 rår, gäller samma vara i Nerike och Östergöthland endast 17 åa 18 rdr. Det behof af undsättningar som anförts till ådagaläggande af nöden i landet, bevisar endast att den fattige saknar penningar att köpa den dyra säden. Tal. kunde säledes ej annat än afslå utskottets tillstyrkande. Deremot kunde han ej neka, att om än nägon foderbrist för närvarande icke egde rum, den likväl framdeles kunde inträffa om bränvinsbränningen kommer att under. April utöfvas öfverallt genom en så beskaffad eludering af kungörelsen d. 13 Juli, .. som frih. Baner på f. m. här antydt. Tal ansäg troligt att en sädan eludering i stor skala skulle ega.rum, enär de högt uppdrifna bränvinspriserna, som lofvade en vinst af cirka 4100 procent, vore alltför: frestande dertill. Man hade sett att äfven egare till större brännerier aldrig dragit i betänkande att, så. vidt möjligt varit, eludera alla hittills utkomna brän-vinsförfattningar, och att lika förvillade begrepp voro: rådande om dessa lagbrott, som om dem emot skogs-åverkan på kronans skogar, hvi ken allmogen icke: :nse skamlig. Tal. ansåg derföre nödvändigt att få. en sädan förklaring af kungörelsen d. 13 Juli, soma förekom desseluderande under April månad, och ett korrektiv deremot fann tal. i hr Dalmans motion. Med de pannor som voro anmälda vid mantalsskaif. ningen kunde man redan tillverka i April 5, å 6 ww lioner kannor bränvin, hvartill skulle åtgå, äfven om halfva qvantiteten tillverkades af potäter, Or skring 200,000 tunnor säd; men detta belopp. kunde, lätt 2. a 3-dubblas, om frih. Baners system att e)udera E. M:s nådiga afsigt med kungörelsen d. 13 Juli blefve allmännare begagnadt. Tal. fruktade likväl icke så mycket i detta fall de stora ångbrännerierna, hvilka endast med stora kostnader kunde flyttas till andra ställen, som den enklare redskapen, hvilken utan synnerlig kostnad och besvär kunde flyttas till granngärdarne. Tal. afslog utsk:s tillstyrkande och begärde återremiss af hr Dalmans motion, Friherre Raab Adam, omnämnde de strider, som egt rum inom utskottet vid afgifvande af detta betänkande och huruledes skälen för och emot detsamma verkligen blifvit vägde på samvetets vågskål. Ta;aren hörde till reservanternas antal och trodde att man icke borde taga ett så brädstörtande steg, som här blifvit föreslaget. Talaren egde förhoppning att ingen hungersnöd stod för dörren. Det funnes andra sädesslag än räg, såsom blandsäd och hafre, hvarä priset nu är ganska lägt och hvaraf den fattige är van att lefva. Nägon öfverdrifven produktion af bränvin trodde talaren icke komma att ega rum under April mänad. Yrkade afslag. Landshöfdingen v. Troi? ansåg att de skäl, som blifvit anförde af dem, hvilka önska bifall till betänkandet, redan blifvit vederlagda. Den öfverdrifna bränningen under April månad voro mera grundad på en förmodan än verkliga skäl och hvad den befarade hungersnöden vidkomme, åberopade han den af hr Gripenstedt redan förut härom yttrade mening. Yrkade afslag. Hr Estenberg förenade sig med de talare, som önskade bifall. Han upplyste att missvext egtrum icke blott inom Europa utan öfver hela verlden och ansäg att ensamt detta skäl vore tillräckligt för ett bifall. Hr Cederschiöld begärde ordet blott i afseende på det så ofta åberopade kungsordet, Ingen kunde mer än talaren uppskatta och värdera en redlig mans ord och säledes äfven kungsord. Men då konungen eger ratt att efter sig företeende omständigheter inskränka den ifrägavarande näringsgrenen, och då sådana förhällanden, efter utfärdande af kongl. kungörelsen den 13 Juli, verkligen inträffat, ansäg talaren att konungen härutinnan bäde kunde och borde derefter förfara. Talaren beklagade om nägon konungens rådgifvare hade tillstyrkt konungen att den 13 Juli gifva ett oryggligt löfte att under hvilka omständigheter som helst låta bränvinsbränningen fortfara. Detta vore ett råd, till den grad stridande emot rikets sannskyldiga nytta, att en giltigare grund för tillämpningen af 107 SR. F. näppeligen funnes, Men talaren kunde icke föreställa sig, att nägon rådgifvare tillstyrkt konungen att gifva ett sädant löfte, och det vore icke heter gifvet uti kungörelsen den 13 Juli, deri konungen alldeles icke afsagt sig hvarken sin rättighet eler sin pligt att, om behofvet så påkallade, ytterligare inställa bränvinsbränningen, — Yrkade bifall å betänkandet och äterremiss af herr Dalmans motion. Hr Manrnerskantz vrotesterade mot hr Cederechi5lde