Aftonbladet – 9 februari 1854, sida 3

RIKSDAGEN. Ridderskapet och Adelu. Extra plenum d. 9 Februari, kl. le nm. Detta plenum var föranledt af friherre Raabs, A. C., i går väckta motion att riddarhusutskottet mätte anmodas att så fort som möjligt inkomma med förslag till grunder för en blifvande vallag inom ridderskapet och adem, för den händelse att det hvilande så kallade Lagerbjelkska representationsförslaget skulle komma att antagas. Friherre Raabs förslag gaf anledning till en ganska läng diskussion, hufvudsakligen rörande formen. Hr Carleson, E., som :örst fick ordet, ansåg tiden vara altför kort för utskottet att, såsom motionären äsyftade, inkornuma med ett omfattande och tillräck ligt pröfvadt förslag till valordning. Debatten deröfver skulle äfven onödigtvis upptaga ridderskapet och adelns tid, helst något beslut om valsättet icke torde kunna fattas förr än ständet först beslutat att representeras genom valda ombud. Talaren ansåg fördenskull hela förslaget endast leda till onödiga och vidlyftiga diskussioner, men ville likväl ej motsätta sig remiss. I samma mening ytirade sig grefve Hans Wachtmeister. : Hr Ribbing, B., motsatte sig förslaget, helst han icke ville medgifva att ridderskapet och adeln afsade sig sjelfskrifvenl.eten med mindre valrätten öfverlemnades ät folket. . Er v. Hartmansdrff, Aug., upplyste att, i anledning af en vid förra riksdagen väckt motion, riddarhusutskottet inkommit med ett betänkande, deri utskottet föreslagit grunderna för valrätt och valbartet, vid föredragning hvaraf ständet, på utskottets hemställan, förordnat att med definitift beslut i frågan skullc anstå, intill dess sig visat, huruvida det redan då till hvilande antagna representationsförslaget blefve vid denna riksdag antaget elier förkastadt. För sin del ansåg talaren olämpligt att nu upphäfva detta beslut, för att förspilla en dyrbar tid utan något resultat, hvilket i allt fall icke kunde väntas förr än grund: lagsförslaget vore afgjordt. Frih. Creutz yrkade afslag å motionen. Hr Iljärne, H., instämde med presidenten v. Hartmansdorff, men ville medgifva remiss, såvida utskottet förelsdes att icke inkomma med sitt betänkande förr än grundlagsförslaget blifviz afgjordt. Frih. Raab, hr v. Kramer och hr Bildt utvecklade skälen för frågans remitterande, under åberopande jemväl af 41 riddarhusordningen. Hr Cederschiöld, BR. Th., hade visserligen önskat att en ståndsordning varit uppgjord för adeln innan det hvilande förslaget förekommer till afgörande, men trodde att motionen icke kunde upptagas, såsom väckt efter motionstidens slut. Sednare invändning gendrefs af frih. af Ugglas, C. Fr Stjernsvärd, G. 3., begärde, att riddarhus-utskottet skulle åliggas att sednast nästkommande lördag inkomma med sitt betänkande i frågan, och förklarade att hans röst för eller mot det hvilande representationsförslaget blefve beroende af de grunder som antogos för valen. Hr grefven och landtmarskalken framställde pröposition på bifall till frih. Raabs förslag, hvilken besvarades med starka ja, då frih. Creutz begärde votering, med afslag till nej-proposition. Voteringen utföll med 39 ja mot 37 nej l Plenum den 4 Februari e. m. (Diskussionen om Bränvinsfrägan.) (Forts. fr. N:o 31.) Hr von Ilartmansdorff hade, när 2 stånd förkastat betänkandet, velat öfvergitva att tala I ämnet, emedan ingen underdänig skrifvelse komme att afgå. Ven sedan han förnummit att presteständet bifallit saken, ville han försöka att hos adeln åstadkomma samma utgång, på det att konungen måtte, när tvä stånd stannat mot två, vara af deras meningar lika obehindrad, som om doktor Sandbergs motion aldrig blifvit väckt. Hopp om framgång i detta hänseende hade talaren hemtat af förevarande öfverläggning, der de flesta af hans motståndare yttrat en sådan ömhet om kungsordets helgd och en sädan värd om konungamaktens anseende, att han borde tro, det rojalisterna, i fråga om bränvinet, voro lika många i dag, som antirojalisterna i onsdags varit i fråga om tullagstiftningen. Kunde det nu lyckas honom öfvertyga rojalisterna för dagen, att den rätta bränvinsrojalismen vore den som han försvarade och som äsyftade att göra konungens handlingssätt fritt, så hoppades han att motståndarne skulle öfvergå från deras mening, som afsage ait förklara konungens handlingssätt i bränvinsfrågan redan vara bundet. —