Aftonbladet – 8 februari 1854, sida 2

NN Det fins dock ett departement inom armeen som befinner sig i ett beklagligt skick, — läkarevården. Man skulle vid förste påseendet föreställa sig, att tusende unge läkare, som nu svälta i England och Frankrile, skulie skynda hit skocktals för att fylla d ledigheter som finnas vid hvarje regemente, emedan det blott finnes få, om cns några turkiska läkare. Saken låter dock lätt förklara sig af den omständighet, att de skulle ställas ji samma grad som de här lågt stående underofficerarne och derigenom dagligen wmderkastas ovärdigheter, som ingen man ned bildning kan fördraga. Följden är att imdtens fältläkarecorps utgöres nästan utesluande af kringstrykande äfventyrare från verldens alla delar, af alla stånd och yrken utom det de gifva sig ut för att tillhöra, marktschreyare, förrymda arrestanter, bankruttörer, i korthet alla som utestängt sig från en hederlig existens i sitt eget fädernesland, förnämligast italienare och tyskar. En-person af detta 8 gär upp i hospitalet, sitter på sig en g högtidlig och vis min, går omkring från säng till säng, gör några absurda frågor, ordinerar några oskadliga doser och går sin väg. Soldaten är fatalist och föraktar både doktorn och hans medikamenter. Om han blir bättre, iger han: det är Guds vilja; blir han Sämre, ir det också Hans vilja, och han kandrar ngen. Hvar och en, som i Turkiet finucr sig utan vänner och penningar, bör cj firtvitla förr än han försökt att praktisera san läs are. Misslyckas han som sådan, då ir allt örloradt. Jag anmärker dessa förhålanden ör att ge er en föreställning om den klass ff personer, åt hvilken vården om den turkika armåens helsa ör anförtrodd; men jag ör slad att kunna säga, att den, trots oktoerna, är förträfMig öfverallt. Detta är till en lel att tillskrifva matens och qvartercns sunda eskaffenhet, men förnämligast folkets h lade kroppskönstitution. Allt hvad sem bl it sagdt om deras oförmåga att fördraga köl, jemförelse med ryssarne, är blott — bosch,