Aftonbladet – 7 februari 1854, sida 1

AA UA SOME VN RJ ARI MV SFP för ett mare clausum under den första beväpnade neutraliteten :780. Men 1817 motsatte sig England denna förklaring och den blef då icke erkänd i den europeiska folkrätten. Den första af de nyssnämnda regllorna i folkrätten, att hafvet tillhör staterna så långt en kanonkula når, har emellertid sim fulla tillämpning på Dardanellerna, Marmcorasjön och Bosporen. Det lider intet tvifwel att dessa delar af Orientens haf helt och hållet utgöra Turkiets egendom. Detkan derr tillåta eller förbjuda genomfarten af. örlogsskepp. Ryssland har gjort många ansträngningar för att förhindra, det andra än ryska kriesskepp få insegla i det gamla Thraciens Inf och sund. Hela verlden känner de intrigt, som föregingo och hade till följd traktaten i Unkiar Skelessi uti Juni 18:2, hvars hufudsyftemål var alt utestänga från Dardanellema alla fremmande nationers krigsskepp med undantag af ryska. Denna traktat, som kan betraktas såsom den ryska diplomatiens mäösterstycke, blef sedermera oskadliggjord genom traktaterna af Juli 1841, som tillslöto Derdanellerna för alla krigsskepp, Rysslands såväl som alla andras, så länge Turkiet är i fred, men tillåta sultanen att öppna Pardanellerna. Marmorasjön och Bosporen för fremmande örlogsskepp, då Porten befinner sig i krigstillstånd. Porten har begagnat sig af denna. rättighet i afseende på engelska och franska flottorna. Häöraf följer att Svarta hafvet icke är något mare clausum. Det skvim. så ha varit, om traktaten af Unkiar Skelessi ännu gällt i ofis-minskad kraft. Ryssland hade då Svarta kafvet förvandladt till ett stutet haf, hvartill Pareten tjenstvilligt höll nycklarne Petersbi.rgerkabinettet tillhanda. Nu kan det alls ice bli fråga om någon rättighet för Ryssland att neka någon att fara ut och im på Svarta hafvet (såsom Holland kan göra på Zuyder-Sce eller Preussen på rische Haft). Det är: cemdast Azowska sjör., som kan betraktas såso . en rysk besittning. Häraf följer, enligt folkrätten, att flott ornas insegling i Svarta hafvet icke i och. sjelf kan betraktas såsom casus belli, så länge de stanna utom det område ait rynka kanoner från land kunna nå. Casus belli beror derföre af flottornas betee nde i Starta hafvet. Sednare kommer detsaw ,ma och i ännu högre grad att gälla om Öst ersjön. Jag vill icke lemuw , sjöaffärerna, utan att tala något om dem stora och glädjefulla nyn för sig heten, rörande em ; shamn vid Jahde, som Preussen köpt af rertigodömet Ol. burg. Traktaten Yr afslutades Ii . oc! December let år, har blifvit ficerad i Preussiska oe p urgska kamrarne i 2l Januari. Ni känner redan detaljerna af denna trakt at. Preussen har för 200,000 Thir bekomnit med full besittning och suveriänitetsrätt. ett stycke land om 4009 tunnland mysa Jahdebugten vid Nordsjön, för att der upprätta en örlogshamn och nödiga befiästningar. Preussen erhåller derjemte rätt till att anlägga trenne militärvägar tvertigenom Oldenburg och en jernväg från hamnen ända till Minden. Deremot förbinder sig Preussen att beskydda Oldenburgs haf och kuster. Hvar och en känner den bedröfiga historien om den tyska flottan, alltifrå den 3 juni 1848, då general Radowitz, såsam ordförande i kommissionen för tyska flottan, föreslog, att tyska förbundsdagen skalle för grundande af en tysk flotta utskrifva och på de särskilda regeringarne fördela 6 millioner Thlr. Sedan dess har alltsammans gått all verldenes väg: Tyska förbundet, mationalförsamlingen, tyska flottan och dess grundläggare, general Radowitz. Tyska förbumdet ensamt har firat sin uppståndelse. Nu synes man lofva oss pånyttfödelsen af den tyska Pottan. Preussen har dertill tagit initiativet genom att förvärfva sig örlogshamnen vid Jahde. i Härigenom kan Preussen, som är själen i tyska tullföreningen, hvilken nu äfven omfattar Hannover, Oldenburg och Steuervereins öf? rige stater, beskydda de tyska handelskeppen på Nordsjön och i den transatlantiska vestern. Genom att förvärfva sig en örlogshamn vid Nordsjön bekräftar Preussen ånyo sin mission och sina förbindelser såsom tysk makt. Det är derför, som allmänheten med så mycken glädje helsat den historiska akt, som regeringen nu afslutat. Å andra sidan kan man ej annat in oöra rättvisa åt Oldenburgs ädla beteende, som, ehuru nära befryndadt med Ryssland; regerande hus, likväl har gynnat och bfrämjat alla bemödanden för den tyska nationilitetens utveckling allt sedan 1848. I Oldenburg f.nnas hvarken provisoriska ordonnanger. eller oktroyerad konstitution. Och Oldenlurg har icke dragit i betänkande att till hela Tysklands bästa uppoffra en del af sitt område. Man har talat något om en protest från Rysslands sida, till följe af en klausul i den akt, hvarmedelst ryske, Storfursten thronföljaren Paul (sedermera Paul I) 1773 afträdde grefskaperna Oldenburg och Delmenhorst åt den nu regerande linien i storhertigdömet, och hvilken förbjuder att afträda, afyttra eller bortbyta något af landets område utan storfurstens eller hans arfvingars bifall. Hvad notisen om denna protest angår, tager man densamma icke på allvar och tror icke att den skall afgifvas. Jag återkommer måhända till denna fråga som tydligen icke är annat än en antiqvarisk kuriositet. E Astensis? — Sedan Kongl. Maj:t i kommandovig förordnat om innevarande ärs exercis för flottan, s om verkställandet af nedannämnde sjöexpeditio har Kongl. Maj:t nu funnit godt att, till bestric af derför erforderliga kostnader, till utgående af st anslaget för exercis med flottans bemanning anvisa. följande belopp, nemligen: för hamn-exer med arv ftillame höätoraän ANA rdr mad att ala n I FRA dr