Aftonbladet – 4 februari 1854, sida 3

ugnt och fördomsfrivt derpå! En beskedlig karl medd ngen politisk erfarenhet och ringa politiskt förståndd år i en tvär vändning hela Sveriges politiska ledninj ch undervisning på sina skuldror. Lika godt, Dåå vad sätt han fått det ofantliga uppdraget; han harr let emellertid, ehuru alla omständigheter visa, attt förtroendet med hvar dag aftagers Under sådana förhållanden skulle äfven det atarkaste hufvud kunna svindla; och hvad skall då icke inträffa, om detta ögonskenligen är mer än vanligt svagt! Den, som icke förmår höja sig — och icke fattar, att det behöfves att höja sig — öfver kriansg loci communes och fraseologi, när statssaker skola afhandlas, af honom må väl icke fordras, att han skall fatta, hvad man säger honom, eller beqväma sig att vara rättvis mot dem som tänka annorlunda än han! — Tänker annorlunda än han? frågar ni möjligtvis; vär icke detta möjligen ett missbruk af ord ?s — Jag vet det ieke, svarar jag, men jag nyttjade af game mal vana en i polemiken känd fras; kanske hade jag bort säga: yttrar sig annorlunda, än han anser: sig af sitt åtagande nödsakad att yttra sig.n Men lika godt! låtom oss icke uppehålla. oss: vidl en undersökning, som icke kan leda till nägot resuis tat. Hvad jag ville söga, var blott, att m. h. är ii högsta grad obillig, som icke vill fatta den speciella. ställning, hvari Svenska Tidningen befinner sig. Den har genom köp eller annat lofligt förvärfningsmedel, lika godt — fått vissa satser att försvara, eller rättare en viss position, ett visst mäl, en viss öfvertygelse, t. ex. att den mäste konservera och opponera mot oppositionen; detta har öfvergått till ett oeftergifligt äliggande, en dagsverksskyldighet, som skall fullgöras i ondt väder och godt väder, ilust och olust, med eller utan trängande anledningar. Utan tvifvel finnas någon gång saker att klandra äfven hos den liberala oppositionen emot en reaktionär regering; men det händer, att de ligga litet djupare, än att den beskedlige dagsverkaren förmår framleta dem; och hvad skall han då göra? fan måste hafva sir dagportion af klander fördig; och hvem förtänker honom, att han framdrager det han mägtar se och försti? Är detta ringa nog, så uppstär en träng krets, hvarinom han rörer sig: och då är det förlåtligt, att detsamma och samma kommer om igen oupphörligt. Motståndare äro i det fallet ovärderliga kunder. Käbbla de emot beständigt, så har han lika beständig anledning att åter uppduka densamma magra anrätträttningen. Jag bäfvar för min kära Svenska Tidnings möjlighet att ens existera, den stund t. ex. m. h. skulle upphöra att besvara dess dagliga kriore Det var en gång en blind, som då han gick i sälls skap med nägon, hvilken har visste ämna fortsätta vägen, hvaremot han sjelf, den blinde, skulle gå tillbaka, noga lyssnade till ljudet af den andres steg och då visste, att han sjelf borde gå i alldeles motsatt rigtning; stod kamraten stilla, eller voro hans steg mycket tysta, så var den arme blinde alldeles rädlös, hvart han skulle gå.. Någonting sådant skulle kunna inträffa med S. T., om det fölle m. h. in att tvärtystna. Jag skulle kunna lära m. h. en taktik, som icke är att förkasta: om m. h. finner sig böra förorda någonting, så motarbeta det; 5. T. skall nappa på den kroken. Den synes icke egentligen hafva någon annan reda på, hvad den skall motarbeta, än att det är föreslaget af någon, som den lärt sig att anse för fiende till konservatismen. Om m.h. t. ex, hade ifrigt försvarat det hvilande representationsförslaget, så anser jag för mer än troligt, att S. Ts skulle hafva angripit det, åtminstone nedlåtit sig att taga edra skäl i skärskådande, så vidt nemligen huset förmått; och uti ett yttrande om olagligheten af en viss regeringspropositions öfverlemnande direkt till statsutskottet skulle S. T. säkert hafva funnit någonting annat än anledning till ett hätskt utfall, om det yttrandet kommit från en person, som S. T. icke ansett sig pligtskyldig att anfalla för allt. — Men om denna sista frågan kommer jag kanske att någon gäng enkom tillskrifva Aftonbladet några ord. Jag säger med full tillförsigt, att m. h. och hans trosförvandter icke äro de, som hafva största anledningen till missnöje med Svenska Tidningen. Aldrig har väl, i nägon tid eller i nägot land, den konservativa statsåsigten varit så klent representerad, som nu i Sverige i denna stund. Att Sveriges konservative vilja vara så representerade, må vara godt och väl; men något annat, någon den ringaste smula af annat, än hvad hopen af nägra adjutanter ock junkrar tycker sig tänka, bordeväl en stor opinionsledare emellanåt kunna framlägga. Konservativ. Vi skulle icke hafva lemnat offentlighet åt denna under ofvanstående rubrik i dag oss tillhandakomna skrifvelse, hvars ton synes oss föga öfverensstämma med värdigheten af en polemik mellan tidningsredaktioner, så framt vi icke vid dess jemförande med en artikel i dagens nummer af Svenska Tidningen, med rubrik Till utg.fvaren af Svenska Tidningens och med underskrift Liberal,, funnit att vår insändare roat sig med att helt enkek ordayrannt afskrifva nämnde tidning, med utbyte blott af .s. B. mot S. T. af konservativ mot liberal, och med ett par andra obetydliga mutandis mutatis. Det parodierande brefvet må derföre stå för Svenska Tidningens egen räkning såsom ett prof äfven försvåra läsare på arten af den polemik, som på det hället nu idkas. Skulle den bild. som härvid visar sig i spegeln, händelsevis befinnas träffande nog äfven i en annan mening, så tillhör förtjensten deraf S. T: sjelf, och vi kunna i detta fall endast säga: Tu Vas voulu, George Dandin! — Ben turkiska pressen, I Turkiet har