Aftonbladet – 4 februari 1854, sida 2

Bondeståndet. Plenum d. 1 Febr. e. m. Frågan om bränningsförbud . tSlut från torsdagsbl.) Falk från Skaraborgs län är hvarken bränvinsbrännare eller bränvinshandlare, men ändoek anser han sig på grund af kommitterades framställda uppmaningar böra sätta sig emot bifall till utskottets framställning. Den stora foderbrist, som man förutser till vären, gör det nödvändigt att skaffa kreaturen annan föda och de flesta landtbrukare hafva påräknat att i vär hafva drank att slå öfver sina nerrifna halmtak. Talaren yrkade afslag. Anders Andersson från Östergöthland yttrade: Att både jag och mången inom detta sttånd, torde hafva en inkomst derigenom att bränvinsbyränningen inom April månad komme att utöfvas, vet jag mycket väl; men när man betraktar saken på en annan sida så torde bröd för flera tusende personter derigenom blifva fördyradt och mähända förminsskadt, och då måste väl det enskilta intresset vika föjr det all-männas bästa och på detta skäl tillstyrker jag bifall till betänkandet.n Anders Persson från Östergötland och Nills Andersson från Skåne yrkade afslag, den sednare i ett skriftligt anförande, hvari mycket ordades om konungens ömhet; likaså Anders Ersson från Dalarne. Men Lekberg från Örebro län var för inskränkningen, såsom enda medlet att förekomma hungersnöd. Han ansåg det vara sin pligt att göra allt för att icke de fattiga skulle hungra, och viidorna af foderbristen ansåg han icke bli så stora som maa nu förespeglade. Skulle det blifva allt för svårt aut föda öfverkreaturen, kunde man ju också slagta dler sälja ett eller annat af dem, hvilket vore vida kbkare och bättre än att för deras skull beröfva mennisxorna sin föda. Hvad man sagt, att regeringen skulle bli ofördelaktigt bedömd, om den ändrade sitt förra beslut, trodde talaren icke innebära någon sanning. Om en far vid hösttiden gifver sin son några tunnor säd och säger att en del deraf skall han få på våren använda ill cnsat än bröd, men innan rären det befinnes att let öfriga icke är tillräekligt till födan, så kan väl ngen förtänka fadren att han förändrar sin anvisning