Aftonbladet – 4 februari 1854, sida 1

Men om verkligen några sådana hotelser vär förekommit, så låg svaret redin ifrån vörjan så klart för handen bäde uti Ivad älIre traktater och häfd inom folkrättn förekrifver derom, att stater af andra okdningen ga rätt att förhålla sig neutrala vid tvister om icke angå dem, men föras emellan några f de storå makterna, och i det särskilda förvällandet, att Sverige ej har något omedelvart med den orientaliska frågan att skaffa, utt derom omöjligt kunde uppstå någon tvesan. Härtill kommer derjemte, att om Ryseand icke kommer i krig med England och Frankrike, så kan det icke heller hafva ens ett sken af förevändning att hota Nverige . handling, derföre att vår regering icke på förhand velat sätta sig i en ställning, som skulle istadkomma en brytning med England. Utbrister åter ett krig, så är det väl antagligt att den ryska makten lilefve tillräckligt sysselsatt dels vid Donau -och i Svarta hafvet, dels i Östersjön, mot sina fiender. för ait icke sjelf vilja utan orsak öka sitt bryderi genom ett anfall på de neut:ula makterna, hvilket icke kunde hafva annan påföljd, än att dessa måste anse Ryssland för sin fiende. Från hvilken synpunkt man ser saken, blir den slutsatsen således gifven, att de iförmenta hotelserna, om sådana verkligen egt rum, icke allenast varit opåkallade, utan äfven under sakernas närvarande ställning kunnat betraktas blott såsom ett skrämskott, hvilket icke behöfde orsaka någon förskräckelse. Men för vår del, ehuru vi ansett möjligt, att sådana hotelser kunnat förekomma, tillstå vi likväl. att ett sådant sätt att gå till väga icke synes oss förenligt med det intresse Ryssland måste hafva, att ej. just i detta ögonblick förfara onödigtvis stötande mot vår regering och vir nationalkänsla, och antingen har derföre, sa förekommer det oss, Svenska Tidningen hait något särskildt syftemål i sigte med tillkännagifvandet af sin oro och sin bönfallande vär jan till sjelfherrskarens högsinthet, (eller ock har den, oaktadt sin halfofficiella egenskar. tagit illa vid sig i anledning af ett verkligen mindre tillförlitligt rykte om strängapåståenden. ij Det sistnämnda antagandet synes ännu mera sannolikt när man granskar sjelfva neutralitetsfrågan och den i afseende derpå af Sveriges och Danmarks regeringar afgifma förklaringen närmare. Vi lemna derhän sjjelfva fr. gan derom, huruvida en sådan förkilaring ru på förhand var nödvändig, innan man vet huruvida något krig blir af, hvilket ännu, för någon tid torde vara mycket ovisst, eller om det rätta hade varit att, i likhet med hvad holländska regeringen gjort, dröja med alla förklaringar tills det icke mer kunte undvikas, då det i alla fall utan något p:sitift steg var påtagligt, att både Sverige och Danmaiik måste önska att förblifva neutrala si länge de kunna. Men sedan förklaringen nv är afgiven, så kan det vara skäl att se nä:mare till, huruvida den är af beskaffenhet att kunna framkalla något missnöje från Rysslands sida. Hvad vill för det första neutralitet: säga, och hvad betyder denna benämning, om. icke, att den neutrala makten skall fortfara aatt befinna sig till fremmande makter under kkriget alldeles i samma förhållande som undler freden, med undantag af hvad som kan fordras för egen säkerhet, såsom att de krigförandes flottor ej må inlöpa i befästade hamnar, och de krigande ej leverera bataljer inom den nevtrala maktens skärgård, attinskränkningar göras i afseende på fremmande armåers tågande genom den neutrala maktens länder, Ö. s. v. Det är sannt, attiallmänhet kan Sverges och Danmarks neutralitet vid ett krig emellan Ryssland och England, fastän den gäller lika för båda, anses fördelaktigare för den sistnämnda makten än för den förstnämnda derföre, att Ryssland, såsom egare af erna kusten af Östersjön, tilläfventyrs icke bemöfver låta sina fartyg proviantera i svenska hamnar; men vi hafva redan erinrat, att om svenska och danska hamnar skulle stängas för de krigförande makterhas flottor, så hade neutralitete:u ide facto upphört, och dessutom känner den ryska diplomatien alltför väl, att England icke skulle respektera en sådan förklaring från Sverges och Danmarks sida, emedan det icke kunde underkasta sig den. Att Ryssland icke ogerna skulle se en sådan konflikt mellan de skandinaviska reg ringarne och England, är sannolikt; men så Ivida saken får betraktas icke ur rysk, utan ur svensk synpunkt, så är det alldeles gifvet att Ryssland icke har något skäl att klaga eller anse sig oförrättadt genom de skandinaviska makternas förblifvande i fredligt förhållande med båda de krigförande ;; en såda: klagan skulle nog mycket påminma om fabeln angående vargen, som, för attt få anledning att anfalla ett lam hvilket stod ett stycke nedanför honom vid en bäck, båda för utt dricka, påstod att lammet grumlade upp vattnet för honom. Men — torde någon invända — Rysslands anmärkningar torde icke hafva gällt Sverges och Danmarks afsigt eller besl:t i allmänhet att vilja förblifva neutrala, utan sättet hvar. detta skall verkställas, eller vissa delar innehållet i sjelfva angifna neutralitetsförkl:ringen, och detta förmenas åtminstone, enlict Svenska Tidningens vink, hafva utgjort föremålet för den sednaste kommunikationer. Detta har man också hört på enskilda hörder berättas, oeh det besynnerligatste af alltsammans är, att just från officiellla kretsar, från dem-som stå närmast till de maktegandde, likasom nu sednast i Svenska Tidningen; Åtyckes råda ett bemödande att få den sinnesstämningen utbredd, att denna förklaring skulle innefatta någonting missgynnande för I Ryssland. Vi tillstå oss oförmögne att utgrunda orsaken till detta förfarande; men deremot, om man genomläser sjelfva förklaringen, så finnes den innehålla en bestämmelse derom, att inga uppbringade fartyg, utom i fall af sjönöd, må införas i våra hamnar, cj heller der försäljas. Vi önska uppriktigt att de respektive makterna, innan de börja ett krig, mätte försäkra Thvarandra att ingen privategendom skall angripas på sjön, utan kaperi anses såsom sjöröfveri: i sådant fall skulle en stor sak vara uträttad genom denna föreskrift:; men då ac)