bifallne, eller utan nägon ståndets åtgärd lagda till,handlingarne. I hvad angick 26, med hemställan om en skrifvelse till K. M:t derom att krut som utlemnas för allmänna arbeten hädanefter mätte efter visst fastställl pris betalas, och 49 andra mom. tillstyrkande begäran om en undersökning för att utreda om och i hvad män någon embetsmyndighet kan vara vällande dertill, att en af ständerna till Lunds akademi anslagen professorslön blifvit utbettald och använd för andra behof och säledes i stricd mot rikets ständers tydliga beslut, lemnades dock sständets bifall först efter någon diskussion och efter vooteringar som utföllo, i afseende på första punkten meed 37 ja mot 20 nej; i afseende på den andra med :38 ja mot 17 nej. Tftermiddagess plenum börjades med föredragning af lagutskottets utlåtande N:o 4, i anledning af verk ställd granskning af rikets ständers justitieombudsmans vid innevarande riksmöte aflemnawde allmänna redogörelse för hans verksamhet c. under ären 1851 och 1852. Flera talare begärde ordet. Den först uppträdande bland dem, hr Wallenberg, erinrade emellertid om olämpligheten att underkasta justitieombudsmannens verksamhet någon diskussion, enär vid skeende nytt val bäst visade sig huruvida lan egde ständernas förtroende, hvarföre tal, hemstälde till ståndet om utlåtandets läggande till handlingarne utan att ingå i någon vidare öfverläggning derom. De flesta som anmält sig afstodo med anledning häraf från ordet och utlåtandet lades till handlingarne sedan hr Henschen endast anmält en reservation emot ett utskottets deri förekommande yttrande. Disknasion i frågan om bränvinsbränningens inställande i instundande April månad. Då bränvinsutskottets två gånger bordlagda betänkande i detta ämne nu till slutligt afgöjrande i ståndet föredrogs, anmälde-sig genast en stcor mängd talare att sig i frågan yttra. Öfverläggmingen Öppnades af Hr Falkem, som fann utskottet hafva väl utredt dr Sandbergs motion och beledsagat sitt betinkande med goda skäl, men han kunde dock ej rösta för bifall till detsamma; anseende han det deremot nödigt, att rikets ständer ingå till EK. M med en framställning i anledning af hr Dalmans mot:on och yrkade derför återremiss af betänkandet. Hr Hagman uppläste ett skriftligt anförande, hvari han uttalade den äsigt, att endast utomerdentliga förhällanden kunna rättfärdiga upphäfvandet af en så nyligen utfärdad författning, i förtroende till hvilken den enskilde uppgjort sina affärer och reglerat sin hushallning. De skäl utskottet anfört för att styrka det sådana utomordentliga förhällanden förefinnas äro: Jatt anledning är för handen att befara det spanmälsbrist och hungersnöd, med alla de beklagliga följder dessa medföra, skulle inträfa om ieke bränvinsbränningen i vär inställdes; att betydligt stegrade sädespris och klen ärsväxt inträffat, samt att dertill kommit ytterligare ofördelaktiga förhällanden, till följd af hvilka ställningen i afseende på spanmälstillgängarne blifvit väsendtligen förändrad sedan kungörelsen af den 13 Juli utfärdades. Tal. fann det visserligen ej kunna bestridas, att sädesskörden i värt land nästlidne är utfallit klen; men deremot hafva potäterna öfverallt i landet gifvit en riklig skörd. Det kan väl äfven vara sannt, att bränvinstillverkningen under dem tid den varit tillåten blifvit betydligt forcerad och trde komma att i April månad än ytterligare blifva let; men tal. trodde, att huru man än uppdrifver bruvinstillverkningen kan den ej anses uppgå till, ännindre öfverskrida, det under andra är vanliga qvanum. Sädesprisernas stegring förökar dessutom äfver bränvinets pris, och hvarje bränvinsbrännare är i sänd att uträkna, att då varan fördyras, an ätgängen deraf ej blifva så stor. Priserna på spanmäl äro i öfrigt nu ej högre än vid andra föregående tillfällen då man ej ansett sig behöfva tillgripa en sådan ätgärd som den ifrågavarande. Tillgång på spanmäl kan dessutom beredas från Östersjöhamnarne i händelse tull fri införsel medgifres. Vore ställningen verkligen så hotande som utskottets majoritet skildra: den, ansäg tal. att bränvinsbränningsoch exportfönud borde gå hand i hand; men han trodde sig hafvavisat att faran ej är så öfverhängande och kunde sledes ej biträda doktor Sandbergs motion, ehuru lan erkände det nit som dikterat densamma. Hr Rooth androg likaledes skriftligen, att han för sin del ej kunde biträda motionen, af :käl, dels att han ej kunde anse den annat än förhagad och obetärkt, dels att den innebar ett misstroence till K. M:ts omtanka; ty K. M:t skulle otvifvelaktigt ej underlåtit att, med den kännedom han är i tillfälle att iohemta om ställningen i landet, vidtaga en sådam åtgärd som den ifrågavarande, om han ansett den vara af nöden. Den koagl. förordningen af den 13 Juli medgifver såsom en obestridlig rätt, att bränvinsbränning skall få ega rum i April månad. Bränvin är liksom andra varor föremål för handel och leveransslut. Redan differera priserna mellan köpare och säljare i hög grad, och följderna skulle blifva oberäkaeliga om man au genom ett förbud än ytterligare uppjagade dem. Om hungersnöden med alla dess fasor stode för dörren, sxulle säkert ingen tveka att lemna sitt bif.l till utomordentliga åigärder; men talaren trodde ej att någon representant från sin hemort mottagit så dystra underrättelser som dem doktor Sandberg framdragit. Från sin hemort Skåne hade talaren mottagit flera bref, hvilka ingalunda skildra stillningen säsom så förtviflad. Emellertid äro bräwinspriserna redan uppjagade till betydlig höjd, och bifva de det än ytterligare, skall smuggllog tvifrelsitan komma att ske från Danmark, der bränvin för närvarande kan köpas till omkring 1 rår rgs pr svensk kanna. Det kan visserligen ej nekas att spanmälsskörden utfallit klent; men derföre har också bränvinsbränningen blifvit inskränkt till blott 2 månader; deremot har potatisskörden varit ovanligt riklig, så att under det att denna vara under flera föregående år gällt 3 a 4 rdr, säljes den nu til l å 17, rdr tunnan. — Tal. beklagade att denna första frukt af utskottets verksamhet skulle vara sådan som den förevarande, och ansäg detta säsom ett betydelsefullt omen för utskottets blifvande verksamhet. Han afslog säledes helt och hållet betänkandet, som han hoppades snart skulle mottagas i den graf, han trodde redan vara öppnad för detsamma. Hr Hasselroth hade i utskottet reserverat sig emot majoritetens beslut, men hans namn fanns dock ej bland reservanternas antal, och ville han nu upplysa huru härmed förhölle sig. Han hade nemligen betraktat saken från rättsgrundsatsernas synpunkt, och dervid funnit att doktor Sandbergs förslag ej var fotadt på rättvisa. Frågan var emellertid huruvida förhållandena voro sådana, att de enskilda intressena kunde anses böra vika för det allmännas. Bränvinsbränning hade en gäng blifrit medgifren under instundande April månad och hvar och en som vid denna handtering var på ett eller annat sävt intresserad hade derefter ställt sina beräkningar. Han fann således att förslagets antagande kunde meedföra förluster, ja att olyckor deraf torde följa. Aff hvad som upplystes i utskottet fann sig talaren dock tveksam, ja så tveksam, att om utslaget i sista hand berott på honom, skulle han ha röstat för bifall till förslaget, emedan ett afslag hade kunmat bringa nöd öfver hela folket tt bifall deremot endast ädraga bränRR a sn