Aftonbladet – 2 februari 1854, sida 1

2 STOCKHOLM, scn 2 Februari. Gårdagens dom inom trenne riksgånd öfver regeringens förslag till ändring af 61 S R. F. är tvifvelsutan riksdagens hitintills mest betydelsefulla tilldragelse. At en regieringens proposition äfven i en fråga af mincdre vigt afslås i trenne riksstånd (hvartill säkert snart komm:r det fjerde), hörer redan till ssällsyntheterna inom vår konstitutionella historia. I ännu högre grad måste det vara betecknande, då propositioner omfattar ett af riksdagens mest maktpåliggande ärenden och från början blifvit behandlad och bedömd såsom af lika mycket politisk som statsekonomisk beskaffenhet. Eget nog, var just, inom det stånd, der regeringen eljest gemenligen har att påräkna ett nästan uteslutande, ja blindt understöd, d. v. s.hos adeln, debatter både mest mångsidig cch strängast, förmodligen derföre, att inom Lorgareoch bondestånden något tecken till ol:ka tanka knappt röjde: sig rörande förkastelsen. På riddarhus-t åtter gjordes åtminstone ctt slags förtvifladt försök till försvar. Justitis ministern : grefve Sparre ch statsrådet grefve Mörner uppträdde der för att utveckla hela styrkan af sin vältalighet i ett par skrifthga anföranden, af hvilka det förra knappt hördes och det sednare mera liknade en temligen klen predikan i ämnet än en statsmans utveckling deraf. Beträffande finansministern friherre Palmstjerna, hvars departement saken ändå i det hela närmast angick, ätnöjde han sig med att råberopa, hvad sistnämnde greflige kollega anfört och imskränkte sg att begära ett provisoriskt bifalll, tör att åtminstone lemna representationen ooch regeringen ett rådrum till nästa r:ksdagr, då det tycktes vara hr friherren hkgilugt om förslaget födde eller icke. Den fjerde af statsråden,