viss tillbakadragenhet hejda hans ifver; men innan öfversten hann inse hans mening, slogos dörrarne upp och drottningen, förd af sin gemål, trädde ut att helsa sina ödmjukt bugande undersäter. Vid första anblicken blir man genast ett älskadt eller hatadt föremål varse. Drottningen såg genast hertigen af Holstein... Hon skiftade färg och prinsen kände hennes hand darra. Han hade hållit sina ögon fästade på några af de vackraste damerna. Nu mäste han lösrycka sig från denna angenäma sysselsättning, för att efterforska orsaken till drottningens rörelse... Han följde riktningen af hennes blickar och insåg lätt skälet. Han tryckte sakta hennes hand och fästade på henne en af dessa ömma blickar, som nyligen irrat kring salen... Detta trollmedel förfelade ej sin verkan. Drottningen återvann sitt lugn. Ronden kring salen var slut. Drottningen hade efter en kort helsning lemnat sin systerson och först sedan hon talat ej allenast med riksråden, deras fruar och de utländska ministrarne, utan jemväl med nästan hela den öfriga samlingen, nalkades hon åter hertigen, för att med honom vexla några ceremoniösa ord, dem han lika afmätt och kallt besvarade. I detsamma drottningen med en böjning på hufvudet nade lemna hertigen, framträdde arfprinsen med Stobee in sida. — Tillåter ers majestät, att jag för eder presenterar en af eder högtsalige herr broders tappraste och skickligaste officerare och en af hans trognaste tjenare? — Oeh som jag hoppas äfven vår — fullföljde drottningen, huldrikt småleende och nådigt räckande honom gin hand att kyssa. Stobee spratt till såsom stungen af en orm ... Att nödgas kyssa denna hand, som, om den också ej var befläckad af ett dyrbart hlod, likväl ryckt kronan från den älskade unga furstens hufvud, hvars rätt Stobee svurit att bevaka, — det var mer än han förmådde... Han drog sig till en början tillbaka . .. Men plötsligt erinrande sig att alla blickar i detta ögonblick voro fästade på honom, att hon var hans drottning och att det ej tjente någet till att ytterligare uppreta hennes vrede,