Aftonbladet – 1 februari 1854, sida 1

TETRA i sv dra i, ten I Febroari Svenska Tidningen innehåller, i torsdagens, fredagens och lördagens nummer, 3:ne insända fortsättningar af den föregående insända artikeln i skatteförenklingsfrågan, hvarpå vi afgifvit ett fullständigt och, som vi hoppas, för hvarje icke partisk domare upplysande och tillfredsställande svar. Men detär med denne insändare som med Thors bockar: fast man slagtar dem om qvällen, stiga de om morgonen lifslefvande upp igen. För att hvar gäng vederlägga honom, skulle man således nödgas hvar gång upprepa ungefär detsan;ma man sagt förut. Hans bevisning går i öfrigt så i hvirfliga krumlingar,, som cen gammal eloquentize professor en gång uttryckte sig, att, för att noga följa den i spåren, det blefve lika besvärligt som att springa fatt kalfvar — en kappränning, hvarpå man har föga ära att vinna, och hvilket dessutom skulle alltför mycket trötta våra läsare, hvilka redan torde hafva ledsnat vid denlånga diskussionen. Vi vilja således, i anledning af den kände insändarens sista ordsvamlande och bittra utgjutelser, endast göra en invändning och ett par frågor. Invändningen består deri, att hvarken Kgl. M:t i sin proposition vid förra riksdagen äskat eller rikets ständer i sitt beslut angående ändring i sättet för de indelta hemmansräntornas och kronotiondens utgörande och deras lösen efter i0 års medelpris antydt, än mindre bestämdt uttr:ckt att frågan vore om några så kallade Imfvudpersedlar, utan om alla indeldta räntor och tiondeanslag. Det förra är således en helt och hållet pa fri hand gjord uttolkning af den ministeriella insändaren, hvilket ytterligare visar antingen att han icke har reda på saken eller ock att han icke drager i betänkande att begagna hvilka medel som helst för att skydda sig sjelf och sina klienter. Frågorna äro: 1:o Om verkligen naturaräntornas lösen efter medelpris ansetts ega eller eger ett oskiljaktigt samband med frågan om räntepersedlarnes reduktion från flera till färre, hur har då den förra till de skattdragandes lindring ledande åtgärden kunnat, så väl vid 1830, 35 som 1843 årens riksdag, beslutas af ständerne och vid 1840 års riksdag af borgare och bondestånden, utan allt sammanhang med den s. k. ränteforenklingen ? 2:0 Om verkställigheten af besluten, angående lösen efter medelpris, erfordrar så lång tid och är så kinkig som man pu föregifvor, hur kan då statsutskottet hafva tillstyrkt och ständerna hafva antagit: att den vid 1835 års riksdag i detta hänseende beslutade förändring skulle bringas i verket redan för samma års skatter år 1840; att den skulle börja 1841, och 1843 att den nya metoden, som då innefattade jemväl den ännu vigtigare reformen af alla räntors ingående till statsverket, skulle vidtaga från och med 1846? 3:0 Tror insändaren att han kan inbilla någon som följt denna sak med sin uppmärksamhet, att den nu i ll:te timman framkastade lösliga förevändningen, att förändrade bestämmelser för valsättet af bondeståndets ledamöter i markegångskommitteerna borde föregå verkställigheten, utgjort något detringaste hinder, såvida regeringen velat saken; eller att det skulle innefatta ett in;repp i grundlagen (!!) om samma deputerade, hvilka socknevis valda, nu sammankomma inom hvarje domsaga eller SKYTTE EEE OO HE