Aftonbladet – 31 januari 1854, sida 3

aw orm OO TINSKA Språket lorbjudet. — Fu Menschikoff uppretar Finland mot Ryssland. — I djupa hat, hans namn väcker hos Finnarne. Generalguvernöskapet öfver Finland v onekligen det fält, hvarpå furst Menschikc var kallad att lägga i dagen största både klol het och skicklighet. Detta nyligen eröfrac land, hvarutaf riket kunde draga så mån; fördelar, fordrade en serskild styrelse. Mc all förkärlek för sin nations företräden hac Ryssland förstått, och de båda kejsare, hvilk efterträdt hvarandra sedan eröfringen, besvi rit hvar och en i sin ordning, att bibehål r Finland vid dess konstitution och dess laga Man hade handlat i öfverensstimmelse dermec J öfvertygelse, att aldrig kunna upprycka 1 le I Finlands hjerta dess urgamla tillgifvenhet fc Sverige, och att alla försök till russifierin skulle vara fåfänga, hade Ryssland kringgå svårigheten och bemödat sig att hos Finsk folket kalla till lif dess ursprungliga instink ttlter, för att sålunda fästa det vid sin ege I nationalitet — ett särdeles väl uttänkt system som med tiden borde förena eröfringen me moderlandet och såmedelst bilda en mystisl föreningslänk mellan dem. Furst Menschikoff tycktes i början beträdi sldenna bana, men en sådan hofsamhet pas sade icke för hans moskovitiska sinnelag Ehuru han endast till ytan kände det land han var kallad att styra. grep han det lik. Y väl i dess innersta, och böjde det så mycke tlsom möjligt under den allmänna lagen; tro. I gen 1 detta afseende den mission, hvarmed lödet beklädt honom, och hvars gång han icke I tror sig kunna hejda utan attföneka sig sjelf. Ungerska kriget kom snart att erbjuda fursten, guvernören, en förevänning att tillämpa sina ideer. Ungrarnes bröder till språket, och kanhända äfven till blodet, hade Finnarne icke kunnat beherrska sin rörelse vid nyheten om Ungerns resning mot Österrike. De kände varma sympatier vid läsningen om Jungerska vapnens framgång. Så länge Görgey ännu ej utspelt sin roll som förrädare, lät man dem hållas; men när tälttåget var slutadt, började reaktionen. I stället att skona dessa broderliga sympatier, hvilka endastinskränkte sig till oförargliga opinionsyttringar, såg furst Menschikoff deruti blott revolutionära symtomer. Eggad af rådgifvare, som icke kände Finland mer än han sjelf, gjorde han sig till en bödel för den nationalitet, hvars höga flygt han dittills hade gynnat. Han krossade under sin klumpiga fot allt som i minsta mån erinrade om densamma. Finska litteratursällskapet behandlades som ett hemligt sällskap — dess boktryckerier stängdes — det fick endast bibehålla rättigheten att på nationalspråket trycka Luthers kateches och afhandlingar i landthushållningen. Man hade öfvertygat fursten att det vore slut med Ryssland, i fall han lät utgå från Finlands akademiska helgedom den minsta lilla ballad! Såsom en lågande eldbrand skulle denna ballad slå ned bland Ostiaker. Wotiäker, Tscheremisser och Woguler — med ett ord bland dessa två eller tre millioner af finsk race, kringspridda i öster och vester af kejsardömet, och man skulle få se dem resa sig som en man och qväfva mellan sina starka armar de trettio millioner Slaver, som äro deras medundersåtare och herrar. Att beskrifva de plågor, som dessa idder förorsakade fursten, vore omöjligt. Jag har sjelf varit vittne dertill, ty jag var den tiden i Finland. Det blef en allmän villervella, alla guvernörer förlorade besinningen. Intet system mer, endast godtycke, brutalitet. Då jag för dessa funktionärer yppade min förvåning deröfver, svarades: hvad vill ni vi skola göra? furst Menschikoff är så nyckfull, i dag vill vill han ett, i morgon ett annat; ingen vet hvad man skall hålla sig till, vi sväfva i mörker b En deg steg den af honom eller hans agenter förorsakade förbittringen så högt, att det behöfdes ingenting mindre än storfursten tronföljarens mellankomst, hvilken enkom gjorde en resa till Finland, för att bättra det onda. Denna omständighet gaf anledning till en händelse, som jag skall berätta, emedan den bekräftar allt hvad jag nyss sagt. Storfursten tronföljaren är omtyckt af finska universitetets studenter, hvars kansler han är, oeh blef derör af dem festligt emottagen och med den ifligaste entusiasm hälsad. Verser afsjöngos ill hans ära, bland andra en finsk ballad, ammansatt för tillfället efter en gammal naionalmelodi. Skulle man väl kunna tro att urst Menschikoffs censorer förbjödo tryckninen af denna ballad, under förevänning att om den var skrifven på finska hänföll den inder den allmänna proskriptionens stora sax? Vllt hvad man kunde utverka, var tillstånd tt publicera en svensk öfversättning deraf, ikväl utan att tillkännagifva att det var en fversättning. Resultatet af ett så otroligt system har blifit diametralt motsatt det man velat erhålla. stället för stt närma sig till Ryssland, har inland afligsnat sig derifrån. Den tnska ationen, denna redbara, hederliga, intelligenta ation — der kanske den lägsta bonde är tera sant bildad än Rysslands präktigaste adelslan — är icke af dem, som man leder i afband. Krökt under oket, tiger den. Men vad vinner förtryckaren på detta hemliga norr, på denna sammanpressade smärta? En ildsam politik kan man fatta då det är fråin omokufliga rebeller. När deremot ett folk idast begär sin plats i solljuset och utan ett d mottager edra lagar ock er polis, hvarför ; krossa det? Hvilka hatets förbannelser hör an icke derför också genljuda från alla Finids ekon, när man kastar emot dem namnet enschikoff! Finland har aldrig kunnat böja ; efter dessa yttringar af det moskovitiska slaget. foannsesÖÖEJXERQ (Insändt.) kså ett ord om Svenska Skolans ifrågavarande angelägenheter,. 4) IL. Det låter alltför vackert, att, som den närande bildningen har sin rot i en föregålc, så bör äfven barnet pfrån antiken, m en glad och frisk yngling, kunna genomna mMedaltidan Ad I per oa TA mm