Aftonbladet – 30 januari 1854, sida 3

och att sälunda kunde tyckas som uselheten ej vore så allmän, men om den ej är det, att den blir det vär ika säkert som jag står Lär,, anslöt sig till biskop Heurlins förslag. Doktor Gumclius hade ej med så synnerligt intresse deltagit i denna frägas behandling inom utskottet, emedan han ej ansett den af någon vigt, men här har så mycket talats om rättighet, att blott på den grund doktorn vore hägad motsätta sig den begärda skattenedsättning; rättighet ega de ingen, möjligen nägon billighet, och prosten Melens skäl tyckte talaren ledde nästan till ett motsatt resultat än det förpaktaren vill. Ett ölänningen egetlskogsförstöringsbegär måtte äfven finnas, ty dessa parker hafva de först förstört och det är ej längesedan ett ryktbart skogsåverkansmäl der utagerades. Motsatte sig dock ej ätemremiss. Doktor Sandberg vitsordade prosten Melens urppgifter och ansäg hvarken den tid celler de medel föörspillde man egnade denna fattiga befolkning. Betäinkandet återremitterades. Bankoutskottets memorial n:o 6, med berättelse om bankens förvaltning, godlkändes, dock begärde doktor Sandberg upplysning, hvarför borgen ej blifvit affordrad hrr Rundberg och Westerberg, då de, på blott öfverståtbällareembetets beslut i bankens tvist med gra an Åkerberg fått lyfta de genom nämnde embet ag Åkerberg tillerkände 8,700 rdr bl Nu kar domstolen urderkänt öfverstäthällareembetets och bhotirättens samnanstämmande domslut, och ål Akerberg, Strindlerg och Westerberg, eller den af dem som bäst gullh gitter, iterbetalning af dessa icedel, men hela sillskapet gjort cession och banken blir utan sina pengar. Professor Agardh upplyste härvid att banken; fiskalsembete gjort på hvad det kunnat ankomma och att säledes ingen försummelse å dess sida förefinnes. Vid 31 af betänkandet, deruti bankoutskottets ledamöter gifva löfte att de vid besök ä Tumba skola egna appmärksamhet ät der pågäende byggnader anhöll doktor Fandberg att de höga resande ville vara oda och upprätta en ta lå öfver hvad Tumba kostat banken, då talaren vore förvissad att diet skulle visa sig att Tumba, som nu stär bokfördt till ett värde af 300,000 rdr, kostat banken niästam många millioner, eller att man åtminstone för den summa som blifvit nedlagd på Tumba kunde köpa alla pappersbruk i Sverige, äfven de med de dyrbarastce machiner. Doktorn trodde att man kunde för billiigare pris än räntan på dessa 300,000 rdr, jemte det ärliga till 40,000 rår uppgående anslaget, förskaffa banken till sedeltillverkning erforderligt papper och sälunda blifva qvitt denna för banken frätande kräfta. Detta doktorns. yttrande ansågs af ståndet som en ny motion och skulle doktorn till nästa plenum inkomma med densamma skriftligen. Vid fråga om decharge ät bankofullmäktige ansäg prosten Almqvist grunden för densamma bra knapphändig. Det står i betänkandet att Fullmögtige ställt sig gifna föreskrifter till efterrättelse; något mera positivt verkande för ett Embetsverks bästa af en betydenhet sådan som Bankens rade man haft rätt att fordra: Talaren hade ej :passat på den 17 punkten i Betänkandet, som :afhandlar piaster-handela ; men ville gerna hafva upplyst skälet hvarför Fullmägtige här i October sålde piastrar efter; 128 skillings kurs, då den på Londons Börs noterades till 131 skill. Erkebiskopen anmärkte att som denna punkt vore afgjord, kunde Prostens yttrande gälla blott som hans åsigt. Prosten Almqvist erkände detta, men äfven som åsigt kund? den ej vara mycket delad, att Fullmägtige här ej haft stort afseende på Bankens fördel. Doctor Wallin upplyste att skäl funnits för Fullmägtiges handlingssätt, men att dessa voro sä grannlaga att de icke kunnat :öras till Fulmägtiges Protokoll mycket mindre relateras i ett Rikständ. Decharge beviljades. Bevillnings Utskottes memorial med Nils Larsons från Jemtland motin remitterades till Ekonomi utskottet.