Aftonbladet – 30 januari 1854, sida 2

kartafi ehuru temliger utförlig en hög gred af tydlighet. Er Mentzer ärnar utgifva en motsvarande fysisk karta öfver Europa samt tvenne kartor öfver Skandinavien, åtföljda af en framställning af Skandinaviska halföns fysiska samt Sveriges och Norges politiska gcografi, affattad efter ny egendomlig plan. — — Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning anmärker att ett stort antal stider instimt i den Götheborgska petitionen i tullfrågan. Utom de förut nämnde hafva följande städers handelsföreningar härom aflåtit skrifvelser till Götheborgs handelsförening: Fahlköping, Mariefred, Lindesberg, Wexiö, Wadstena, :trengnäs, Kalmar, Upsala, Westervik och Wenersborg. Af dessa hafva några anslutit sig till den ifrån Götheborg utgångne petitionen, andra afgifvit egna petitioner i frågan. — Med posten från Nora mottogo vi i gär ytterligare 2 rdr bko, att tillställas den fattiga enkan i M 6 vid Nedra Styrmansgatan. Om den skandinaviska neutraliteten innehåller Neue preussische Zeitung (Kreuzzeitung) en vidlyftig artikel, hvars väsentliga innehall är följande: Den neutralitetsförklaring, som Sverges och Danmarks hof ha tillställt samtliga europeiska kabinetterna, äfvensom de mest betydande regeriogarne i Amerika under den förutsättning att ett sjökrig möjligen kan utbryta, är efter allt hvad de oficutliga bladen medelat om dess innehäll, så oförnärmelig, att knappt någon makt skall kunna neka att erkänna den utan att krinka de folkrätts-grundsatser, som alla civiliserade folk erkänt. — Efter att sedermera ha återgifvit det väsentliga innehållet af förklaringen fortfar bladet sälunda: Det berättigande till att utesluta de krigförande parternas krigsskepp, som de nordiska hofven göra anspråk på, kan i ingen händelse göras dem stridigt, då uteslutandet möjligen med nödvändighet kan blifva påbjudet, med hänseende till egen säkerhet, och då det i alla händelser står suveränen i en stat frit att bedöma, om han anser upptag onde af fremmande stridskrafter på sitt område för oskadligt eller icke och om han i öfverenstämmelse härmed vill gifva eller neka sitt samtycke dertill (Vattel, Droit des gens. T. II liv III chap. VII 121). händelse af ett krig mellan England-Frankrike och Ryssland, så dant som nu möjligen förestår, sk lle det dessutom svärligen kunna harmoniera med en sträng neut:alitets pligter, om de engelska och franska krigsskeppen finge tillträde till samtliga Danmarks och Sverges örlogshamnar utan nägon inskränkning, då detta väsentligen skulle kunna bidraga att lätta båda sjömakternas krigiska operationer. Å andra sidan kan uteslutandet, då det utan skillnad gjorts gällande mot de krigförande parterna, omöjligen tydas såsom en partiskhet till förmän för den ena parten och den kan derför ingalunda ge anledning till rätt visa besvär. Bestäm:nelsen derom, att kapare icke skola tålas i de tre rikenas hamnar, måste betraktas säsom en glädjande utveckling af. folkrätten. Hvad man än kan anföra till förmän för kapareväsendet, så är det dock otvifvelaktigt en lemning från dessa barbariska tiden, då sjöröfveri ännu gällde såsom en tillåten, ja en hederlig sysselsättning. Till och med i den nyare tidens krigshistoria finnas icke få exempel derpå, att kapare ha tillåtit sig öppna sjöröfverier, liksom äfven den omständigheten, att man genom särskilda reglementen ansäg det nödvändigt att tillhålla kaparne att respektera krigsrättens och folkrät ens grundsattser, i hög grad talar för hela inrättningens förkastlighet, som på sin höjd skall kunna försvaras såsom yttersta nödvärn af en svagare stat i striden mot en öfverlägsen fiende. At de krigförande parternas skepp väl i de tre konungarikenas hamnar få intaga provision och handelsvaror i allmänhet, men deremot icke sådana saker, som räknas för krigskontraband, låter likaledes försvara sig genom folkrättens erkända grundsatser; dock kan frågan derom, hvilka föremål skola betraktas såsom krigskontraband, framkalla allvarsamma stridigheter. I traktaten mellan England och Ryssland af den 5 (17) Juni 1801, hvartill Danmark och Sverige slöto sig genom tillträdesakter af den 23 Okt. 1801 och 30 Mars 1802, uttalades att blott följande föremål skulle anses såsom krigskontraband: kanoner, mörsare, gevär, pistoler, bomber, granater, kanonkulor, gevärskulor, flintor, luntor, krut, salpeter, svafvel, kyrasser, pikar, sablar, sabelgehäng, patrontaskor, sadlar och tömmar (Convention maritime signee a S:t Petersbourg le 5 (17) juin 1801. Art. III nr 3). Stenkolen, som sedan ångkraftens användande fått så stor betydelse i ett sjökrig, äro icke nämnda i den omtalade förteckningen, emedan ängbätsfartens uppfinning på den tid då traktaten undertecknades ännu var i sin barndom. För ögonblicket, då ängfartygen i ett krig spela en ännu vigtigare rol än segelskepper, höra stenkolen utan tvifvel till de vigtigaste krigsförnödenheter, och det skulle derföre vara märk ligt, cm man icke ville hänföra dem till krigskontraband. Det är emelertid klart huru maktpåliggande det mäste vara för engelsmännen och fransmännen under ett krig med Byssland att deras örlogsångfartyg få tillätelse att förse sig med stenkol vid de svenska och danska kusterna, och man kan derföre förutse, att de skola begagna hela sitt inflytande för att förhindra att stenkol räknas med till krigskontraband. En icke ovigtig controvers kan också föranledas derigenom, att det efter den svensk-danska förklaringen icke skall vara tillåtet att annat än i händelse af bevislig olycksnöd bringa priser in i de tre konungarikenas hamnar och der låta kondemnera och försälja dem. Det folkrättliga bruket i detta hänseende är så vacklande, att man derur icke kan härleda några allmänna grundsatser. Dock synes det visserligen följa af neutralitetens begrepp att neutrala stater icke på sitt område kunna tillåta handlingar, som endast kunna betraktas såsom ett fortsättande af fiendtligheterna mellan de krigförande parterna. En allmänt erkänd folkrättlig grundsats är den, att de nentralas fria förbindelser till lands och vatten lemnas ostörda, för sävidt krigets reglor tillåta det. Den svensk-danska förklaringen, som uttalar denna grundsats, kan derföre icke i och för sig väcka anstöt hos någon af de krigförande parterna. Till hvilken strid och till hvilka förvecklingar användandet af en så enkel grundsats icke desto mindre under ett längre gjökrig kan föra, det har erfarenheten visat i afseende på den beväpnade neutralitetens system, hvars grundval bildades af Katharina II:s berömda förklaring af. den 28 Februari 1780, som under dävarande krig tillträddes af nästan samtliga neutrala stater. u FR Ol AA MI FT mM AA ft mm — Flettornas utlöpande i Svarta hafvet. Om denna händelse skrifver en korrespondent till Pays,. Som ni vet ha flottorna äntligen utlupit. Två eller tre dagar ha upptagits af tillredelserna dertill. Freoatterna eldade