Aftonbladet – 30 januari 1854, sida 2

—— EE —————————— AA — re — ——-— — Ö:z—L NIONDE KAPITLET. Vi hafva genom de föregående kapitlen sökt gifva läsaren ett begrepp om det hessiska partiets ställning så väl till den nya regeringen som inom sig sjelf. Vihafva låtit dess förnämsta ledare tala för att visa huru de bedömde och betraktade sakerna... Utan tvifvel kunna vi redan nu betrakta Horn såsom själen i detta parti och såsom representanten för högadelns omättliga anspråk och äregirighet. Vi hafva låtit deras planer temligen otvetydigt framskymta för att gifva läsaren en bild af en förmäten aristokrati, som nu mera endast hade förfädernas förtjenster att åberopa. Det Iessiska partiet är dock en oegentlig benämning, ty fastän det upphöjt Ulrika på thronen, hade det dock till en början ingen lust att sätta hennes gemål dit. Det var, som vi framdeles skola visa, la force des choses, som tvingade härtill... Meningen var nu endast, att utestänga hertigen af Holstein och med honom suveräniteten. Vore han en gång för alltid förklarad sin arfsrätt förlustig, så kunde ju, efter den barnlösa Ulrikas död, helt nya utsigter yppa sig,... och Sverge kunde blifva en aristokratisk republik, sedan den hotande och förtryckande konungamakten blifvit först försvagad och sedermera med rötterna uppryckt. Sådana drömmar föresväfvade det segrande partiet. Fäderneslandets lycka och den stora massans behof kommo naturligtvis först i andra rummet i fråga. Men vi återknyta nu tråden af vår berättelse. Det var en kall afton i Maj månad. Hela Södermalm i Stockholm tycktes nästan vara utdödt, så mörkt, så folktomt och ödsligt föreföll det, då en resande, som från Horns tull kom ridande i staden, stadnade sin häst i närheten af Södermalmstorg, för att räkna klockslagen i Maria kyrkotorn. — Blott sju! — utbrast öfverste Stobee för sig sjelf; — nå, det var då väl, att man åtminstone får höra tornklockans ljud... Hittills har jag ej hört något annat, än ett par kärringar, som grälade vid tullen... Hvad går då åt folket?... Har pesten grasserat eller har någon annan stor olycka jagat dem för f-n i våld ... Det