Aftonbladet – 30 januari 1854, sida 2

sina ångpannor, linieskeppen utspände sina segel, signaler utbyttes mellan -eskadrarne, besättningarne voro på däck i väntan på den sista ordern; vädret var så ogunstigt, strömmen så häftig, nordostvinden blåste med så mycken ihärdighet, att de två amiralerna ej vågade bestämma sig och allt uppsköts till morgondagen. Först den 3 Januari gick vinden öfver till sydostlig och tillträdet till Svarta hafvet var fritt. Kl. 6 på morgonen under ett hällande regn gafs ordres att lyfta ankar. På stranden åt Therapia till var en oräknelig folkmassa samlad för att bevittna detta präktiga skådespel. Aderton ångskepp frustade på en gäng. Små skonertar, smärta som caiker, sköto fram mellan de stora fartygen som upplyftade sina ankaren, hissade sina flaggor spände sig för sina bogseringsfartyg och fördelade sina besättningar på råstängerna. Emellanåt upplystes taflan af en solstråle som genombröt molnen. Först satte sig Henrik IV i rörelse, bogserad af en fregatt och passerade stolt under hela sin segelmassa. Nu följde alla de andra. Ingen bestimd ordning iakttogs. Hvar och en afgick då han var färdig; och som franska flottan låg framför den engelska från Beicos till Therapia, fick den äran af att öppna tåget. Men när det engelska skeppet ;Jueen, som bär amiral Lyons flagga, genast utbredde sina segel utan att bry sig om någon bogserare, och ilade fram i Bosporen med lika mycken precision och snabbhet som en angbåt, höjdes ett ofantligt hurrarop från stranden, ett uttryck af åskadarnes beundran för denna mästerliga manöver. De två flottorna kunde räcka hvarandra handen och slåss sida vid sida; begge voro värdiga sitt rykte, sina ärorika flaggor, och den roll som är dem anförtrodd. I Beicos qvarligga för närvarande endast två celler re små transporteller korrespondensfartyg. Den förr så lifliga hamnen är nu helt öde. De förenade flottorna utgjordes af 34 fartyg, af hvilka 14 franska och 20 engelska.