Aftonbladet – 30 januari 1854, sida 2

finnes ju icke en enda handelsbod öppen... icke ett enda ljus i fönstren... Han red vidare, Öfverallt lika tyst och ödsligt, ända tills han kom öfver slussen ned åt Nygatan. Men der blef det åter lifligt, så det förslog... Ett haf af ljus strömmade öfversten till mötes och i närheten af detta ljushaf urskiljde han en mörk oredig massa. — År elden lös? — ropade han högt, vändande sig till en förbigående. — Ah för f-n! — utbrast en röst, den han genast igenkände såsom tillhörande kapten Gyllenroth; — min själ är det icke Stobdge ... Nå välkommen min hedersvän! — Men så säg mig då, hvad betyder denna folksam:. ling och detta ljussken? ... — Det är ju i dag den 20 Mars — sade Gyllenroth — Drottningen och ständerna återkomma från kröninger i Upsala. Vet du icke det? — Nej! — Och staden, för att rätt högtidligt fira Hennes Maj:ts återkomst till sitt trogna folk... Hvad fan, dir häst vill ju icke stå stilla! ... — Fortfar ... De ville fira... Om det gällt hans lif kunde han ej få öfver sina läppar: sitt trogna folk. — Ja, och alla de gator Hennes Maj:st skall passerc äro illuminerade ända från tullen... Men hur tusan kommer det till, att du dröjt så länge? o— Af ctt helt enkelt skäl. Jag har ej fått permission förr. Under detta samtal hade de kommit fram emot Riddarhustorget . . . Gyllenroth, som denna afton åtagit sig mångfaldiga bestyr, måste nu lemna Stobee, som ensam red närmare skådeplatsen för högtidligheten. Anblicken af det rikt eklärerade torget och bron samt hela vägen upp till kungshuset väckte hos Stobee de .smärtfullaste känslor. Ulrika Eleonora krönt, återväntad till sin hufvudstad, med Carls blodiga krona på sitt hufvud . . . hertigens af Holstein rätt trampad under fötterna ... dessa tankar bestormade honom och sorg, barm och förakt uppfyllde hans själ,