Aftonbladet – 27 januari 1854, sida 2

— Uti det i dag hitkomna danska Dagbladet, för den 23 dennes läser man följande: Det är allmänt bekant, att ministören har tagit anstöt af ett yttrande af H. M. Konungen, fälldt vid en privat taffel, till hvilken utom den vanliga hofpersonalen blott två gäster voro inbjudna, och framfördt till ministeren genom en af de tjenstvilliga andar, som omgifra H. M. och visa allerhögstdensamme sin erkänsla för det bröd han gifver dem genom att efter bästa förmåga kabalera och rapportera. Det är märkligt att se, huru ministeren skiftar principer allt efter som det passar in i dess kram. Efter riksdagens upplösning i Jamuari förlidet år drog ministeren icke i betänkande att krypa bakom en flik af den privata konungamanteln; då tillät det konungen ha en privat mening och uttala den. — Man minnes väl ännu komedien med de fyenska bönderna. Nu deremot vill man icke en gång medgifva H. M. samma frihet, som hvarje annan privat man; ministeren går så längt, att den vill neka H. M, att vid sitt bord visa en artighet mot en man, till hvilken han finner sig stå i förbindelse. Men förmodligen är detta en komedi liksom den förra. Ministören känner grunden vaekla under sig och vill antingen begagna sin sista återstod af kraft, för att genomföra en hämndplan, som den länge hyst eller den vill — för att rädda skenet — söka att lerena der plats, som den dock icke längre kan försvara. Men orsaken må vara den ena eller andra, så hoppas vi, att H. M. som långe nog — Gud bätre oss! — har låtit sing ministrar råda, omsider skall veta att frigöra sig från ett okonstitutionellt tyranni, som icke en gång vill tillåta honom att vara herre i sitt eget hus.