Aftonbladet – 26 januari 1854, sida 2

ade hon brefvet, hämmade våldsamt de frambrytande tåarne, öppnacde en hemlig låda i sitt skrifbord, framtog tt papper occh läste : — lå fall,, efter Guds hemliga råd, den store och öfver hela verlden så högt berömde konungen något dödligt vidkommer, då måste hennes konglig höghet, vid yppad tronledighet, genast i följd af sin arfsrätt, både tillträda regeringen och utsätta sin kröning samt ingaplunda underkasta någondera ständernas pröfning; helst intet tvifvel vore, att ju de förnämste och skarpsynta;ste af nationen och ständerna redan långt för detta inom psig uppgjort förslag, huru de vid förefallande regementsombyte så skola ställa deras vilkor, att öfverheten mer skall behöfvra deras bevågenhet än de öfverhetens, hvarföre man oc:k måste göra sig beredd att möta våld med pvåld och bemäktiga sig hufvudmännens personer och pegendom ). Sedan prinssessan slutat att läsa, lade hon brefvet tillbaka, med full föresats att följa de råd det innehöll... Hon glömde för ögonblicket hur vanmäktig hon sjelf var mot det nu segrande partiet, och huru de med skäl kunde betrakta henne som en docka i deras händer. Öfverståthållaren, baron Taube, anmäldes i detsamma. Prinssessan befallde att han skulle införas och han inträdde, åtföljd af Siquier, som bar konungens hatt. Vid denna syn brast Ulrikas mod... En flod af tårar störtade ur hennes ögon... Så snart hon fått tid att hemta sig, aflade Siquier den allmänt antagna berättelsen om konungens död... Det sår, ångest och samvetsqval slagit i hennes bröst, mildrades betydligt genom denna berättelse, ty enligt densamma syntes det satt utom allt tvifvel, att konungen fallit för en fiendtlig kula. Herr öfverståthållare. — började prinsessan, vändande sig till Taube — efter den stora olycka, hvarmed Gud behagat hemsöka oss, få vi icke låta modet falla. Under den olyckliga perioden af min högstsalige herr broders vistande i Turkiet, utsågs jag af de sammanträdande ständerma, att vara Sveriges regentinna. Vid detta ännu sorgligare tillfälle ålägger mig min börd, såsom en oeftergiflig pligt att fatta statsrodret... Herr öfverståthållare! Låt ofötöfvadt sammankalla de kongliga råd, som finnas i stadn, att i förening med mig öfverlägga om de mått och steg, som äro att taga. 3) Dermed utmärkta rader äro hemtade ur hofrådet v. Heyns bref till Ulrika Eleonora. — Se Geijer.