Aftonbladet – 24 januari 1854, sida 3

RIKSDAGEN. Hr Westerstrands motiom, angående anslag för Kongl. Musikaliska akademien. Lik ljuset, utgående från en högre verld, är skön konst den kraft, som rörer och lifvar och föraädlar menniskosjälen. Naturen gaf värt slägte förmågan att emottaga dess strålar och genomträngas af dem, och snillet blef det prisma, genom hvilket de i oändliga skiftningar brytas. Starkast likväl af dessa är tonernas samljud. Äfven det kallaste hjerta kan röras af denna kraft, som synes verka på allt lefvande i naturen. Men tjusning och nöje, som all skön konst medförer, äro icke tonkonstens enda verkningar. Att len mildrar och förädlar sederna — emollit movres, nec sinit, esse feros — är en lära från forntidens vise, som alltid uthällit profvet. Den sanne musikvännen, den lildade virtuosen kan visserligen begå fel, som härröra från ett retligt hjertas öfverilningar: men öfverlagd elakhet finnes hos dessa icke. Den, hvars öra ej tål falska toner och harmonier, hyser i hjertat intet bedrägeri. I det kalla norden ha alltid för tonkonsten funnits varma hjertan. Sångens trolldomskraft är der lika gammal med sagan. I gudomens gårdar, på stridens fält, i nöjenas krets, irgen upplyftande andakt, intet stärkande mod, ingen sann glädje utan hemtadt lif från tonernas samljud. Hvad vi härutinnan ärft af våra fäder, kunne vi glädja oss åt att hafva väl för: valtat och förkofrat. I hredd med vise och ridder: lige konungars kraftiga vilja att förädla vår nation; hafva enskilde medborgares bemödanden sträfvat till samma mål — bemödanden, endast möjliga i frihe tens bygder. Det är slafvens rätt att sorglöst väntd allt af den styrande makten; men det är den frige medborgarens pligt att lätta och understödja dess omsorger. Nägra enskilda föreningar hos oss för tonkonstens förädling hafva tid efter annan utgjort dessa den medborgerliga frihetens utsådda frön, af hvilka hemtats herrliga frukter. Men den enskilda omtanken kan härutinnan ej göra allt; den har dock hos oss gjort ganska mycket, då det allmänna, för flere andra föremål temligen drygt anlitadt, härtill gifvit ringa bidrag af medel. Den under Kongl. musikaliska akademien lydande all: männa undervisningsanstalt för musiken, den enda i sitt slag inom värt land, har ända intill 1847 års riksdag baftettårligtanslag från riksstaten af endast 1700 rdr bko Näst före samma riksdag anhöll akademien hos K. M:t i underd. att nädig proposition mätte afiåtas till Rikets Ständer om tillökning i detta anslag af 3300 rdr bko; men af grannlagenhet att ej för mycket betunga statsverket, kanske äfven af omtanka att få så mycket mera tillgång för det, framför allt annat, kära militärväsendets behof, blef den för musikundervisningsanstalten begärda summan af regeringen i pronositionen nedprutad t..: 1300 rdr bko. Detta ringa anslag, beviljadt af ridderskapet och adeln och presteständet, afslogs af borgareoch bondestånden, men vanns slutligen genom votering i förstärkt statsatskott. Man skulle, i anledning häraf, kunna med bedröfvelse sluta dertill, att de samhällsklasser, som representeras af de sistnämnde tvenne ständen, äro mycket omusikaliska, om ej erfarenheten visade att största delen af den stora mängden elever, hvilka hos akademien bildas till organister och kantore:, utgöres af allmogens söner, ock att, ehuru en riksdagsman från Stoekholm ifrigast talte emot anslaget, dagligen då vädret är vackert, oräkneliga skaror af stadens invänare utvandra der vakten frammarcherar, ej som jag tror för äskådandet af de preussiska kaskarne, aan för nöjet att höra den vackra regementsmusiken Jag har nämt om något som är preussisk, och jag tror att, om hos oss den musikaliska konsten, såsom Preussen, af styrelsen omhuldades, denna efterapning skulle vara bättre än mången annan, och man skulle då ej behöfva att derifrån införskrifva sujetter för musikens flere grenar; ty svenska folket har mycken fallenhet för musik, blott tillfällen gifvas till dess utbildning; derom vittna; bland aunat, de flera utmärkta sängtalanger som från oss gått till utlandet. lag får, i följd häraf, vördsamt hemställa och till rikets höglofl. ständers behjertande föreslå, att på det Kongl. musikaliska 3 emien må sättas i tillfälle att för undervisningen göra nagot med besked, medelst utvidgande och mångdubblande af dess skolklasser, hvilket den nu, oaktadt bästa vilja, ej förmår, en tillökning i dess ärliga anslag mtte beviljas med sjulusen (7000) rdr bko. Akademien skulle härigenom få en årlig tillgång af 10,000 rdr bko, hvilket är betydligt mindre än hvad årligen utgår för ett kuogligt lustslott, till hvilket leder en väg, som man