Aftonbladet – 24 januari 1854, sida 1

ee OO I AA . mr pomwem bore tt ee PF MW oe elr tl tr Fe OR E TP OR OP eft PT ER ER OMM Me TT RR EP EV VE Ma FF po RO j j sadan ställning som vi här skildrat, vore en stor och omätlig sak vunnen för ett regeringssystem som icke utgör ett uttryck af allmänna tänkesättet, utan oaflätligt, om ock småningom, sträfvar att utvidga byråkratiens inflytande inom det allmänna samt absolutismens inom byråkratien, — vid en sådan ställnimg upprepa vi, vore ett omitligt steg vunnet:, om det kunde lyckas reaktionens sakförare., att likasom det ofta och ej utan framgång; sker inom det teologiska området, äfven inomn det politiska få införd en blind tro på precist det som Svenska Tidningen i sin ofvan anförda artikel framställt. I den religiösad fanatismens lära heter detta att den som icke tror precist lika med oss är olycklig och fördömd, och i vissa fall att han förtjente brännas lefvande; i politiken heter det att den som väågar neka eller invända något emot regeringens penningfordringar, är ofosterländsk — till slutet kallas han kanske fäderneslandets fiende. Att Svenska tidningen nu icke skulle kunna njuta af segern utan att förena detta med en så beskaffad taktisk manöver mot alla tidningar, som vid serskilda tillfällen klandra de ständigt stigande utgifterna och yrka på reduktioner i budgeten, var således ganska konseqvent, och vi hafva endast att anmärka, att så vidt Aftonbladet deri skall vara inbegripet, så träffar fördömelsen vid detta tillfälle icke oss, enär, såsom läsaren redan känner, Aftonbladet, med afseende å den förändrade politiska ställningen, som efter de expedierade orderna till de engelska och franska flottorna att insegla i Svarta hafvet, blifvit verkligen hotande, uti en artikel för fredagen den 13 dennes tillkännagaf-sin tanka att denna serskilda anslagsfråga, under förhanden varande omständigheter, icke borde göras till någon kabinettsfråga. Aftonbladet gick i detta hänseende till och med så långt, att det ansåg sig för tillfället böra undertrycka alla anmärkningar mot det alltför knapphändiga sätt hvarpå saken affärdades i statsutskottet. Men att den konservativa ssakföraren skulle, i stället för att ljuga på oss ett motsatt handlingssätt, hafva den granulagenheten att observera det Aftonbladet sålunda, redan innan frågan förekomm hos ständerna, och innan statsutskottet hade afgifvit sitt memorial, iakttog precist samma förfarande, för hvilket ständerna nu fått så mycket beröm, det hade varit en alltför påkostande grannlagenhet för Svenska Tidningen att iakttaga. Sedan saken nu är afgjord kan det emedlertid åiminstone för det kommande ej vara oskäligt att kasta en blick på stkens nyssnämnda behandling, emedan det i sin mån lemnar ett bidrag till karakteren af vår rcpresentation. Man bör nemligen göra regeringen den rättvisan, att ehuru den med anledning af de förhanden varande omständigheterna, äskade att en del af det i den stora statsregleringspropositionen begärdda anslaget jtill krigsmaterielen, beräknadt för å åren 1855— 1837, skulle företagas serskildt för s sig, så iaktItog regeringen i sättet härvid ern tillbörlig grannlagenhet, då den icke fordirade något kreditiv eller förskottsanslag till framtida reI dovisning, utan begärde att ständerna skulle Å skyndsamt företaga till pröfning frågan om detta särskilda anslag, samt bevilja det att utgå Inu genast i stället för under den nästkommande statsregleringsperioden. Men i statsutskottet bedrefs af åtskillige ledamöter, som öfverbjödo regeringen sjelf i nit och ifver att få saken beviljad på det sättet, att den omtalta pröfningen aldrig kom i fråga, det vill med andra ord säga, att utskottest icke gaf sig någon tid att undersöka, huruwida de frårz krigsförvaltningens departementer gjorda uppgyter, som legat till grund för firamställningarna till statsrådets protokoll och för regeringens proposition om de erforderliga summorna, möjligen kunnat tåla vid någon inskränkning, utan utskottet åberopade i stället sin förtröstan på regeringens visa förutseende. Vi anteckna detta såsom ett historiskt faktum, utan att vidare uppehålla oss dervid, egentiigen i derföre, att då ständerna biföllo ett sådant. I memorial, utan att göra anmärkningar vid ut-skottets underlåtenhet i omförmälde hänseenIde, så bör man alls icke undra på, om den nuvarande regeringspersonalen räkknar sig till godo såsom förtroendevotum ett beslut, som. ständerna uttryckligt förklarat vrara vidtaget: af förtroende till regeringen, samtt om de för-Ires sakförare,, Svenska Tidningem jublar och: triumferar i glädjen öfver en sådan framgång. Härmed kunde det vara nog taladt or Sv. I Tidningens utgjutelse. Likväl torde ännu ett ord böra sägas om samma tidnings beskyllning emot en del af den öfriga pressen, att den nu haft så mycken möda ospard att ut-sprida de osannaste rykten om Sveriges underdånighet under Ryssland och står flat un; der tyngden af motbevisen från Europas tidningav. Det borde egentligen hafva varit Sv. Tidningens skyldighet att något närmare: bestämma, hvilka de osanna rykten äro, som: i detta hänseende blifvit utspridda, samt -Jaf hvilken sådant skett. Oss veterligen har -Jicke någonting annat i detta hänseende blifI vit ttradt, än obestämda farhågor för absoluI tistiska tendeuser hos de styrande;, och då Aftonbladet äfven deltagit uti yttrrandet af sådana farhågor, så kan det vara sskäl begagna: tillfället att förklara oss litet naärmare här-öfver. . Har då anledning till dylika farhågor sak-nats? Efter hvilken yttre omstiändighet har man i sådana fall att döma, om icke först och främst efter yttranden som framträda ji. de offentliga organer, hvilka närmast vepre-sentera de maktegande? Nåväl! hvilken ton har ständigt varit uppspelad i det officiella bladet i frågor som angätt Ryssland? Huru: ljöd det i nämnde tidning undez ungerska Kri, get — och har denna ton sedan blifvit fö,y-ändrad? Huru förhöll det sig med den w tyaryska artikel, som der fanns införd för några få veckor sedan, just med afseende ,å den turkiska frågan? otta förhållande sr icke förklaradt dermed, att en sådan art kel säges 1