Aftonbladet – 23 januari 1854, sida 3

Al Pp TOR UVADIUNSRI ITU UA SKUMT BLARITATS 4 denna tomt vid ett sådant inträffande behoof vara uppläten åt och bebyggd af enskild many, så kunde. man ej. veta hvilka pretentioner för dess åtterlemnande skulle uppställas. Talaren vore nästan hugad att yrka afslag; men ville ej sätta sig emot återremiss. Petter Mårtensson från Jönköpings län instämde. Tobias Lind ansåg att det var icke si mycket en I byggnad man behöfde, utan fastmer en frsköning af platsen. Sådan försköning kunde erhålas utan att Herpå bekosta en byggnad, till hvars inlösen väl tomtören knappast skulle förslä, äfven om. de samlades i 100 är. Dessutom kunde platsen kanske snart blifva behöflig, . t. ex. för en byggnad åt teaterpersonalen, och för ef sådan händelse vore det obetänkt att sätta sig i nödtväng att inlösa en kanske obrukbar byggnad; förr än det behof, hvartill den skall begagnas, blir kändt, kan ju dess inrättning aldrig bestämmas. Att planen bör jemnas och förskönas medgaf talaren, ty sådan den nu visar sig är den stötande, men planering och plantering kunde lätteligen utföras, utan att staten afhände sig tomten. Nils Larsson, som förklarade sig ej vilja afhända staten någa dess tillhörighet, erinrade att här var fråga om blott att upplåta tomten på viss tid. Med sä stränga vilkor som utskottet föreslagit lärer -det ej vara farligt att upplåta platsen att äterfås om 50 år. Skulle det derpå uppbyggda huset icke passa staten, så borde man ock taga i betraktande att. det icke ko-star något, utan fås för intet... Nils. Larsson yrkade: bifall. skar Falk påminde att snart, nog behof.af platsen. kar: uppstå, och hvad skall man då med en byggnafk som icke passar för behofvet? Äfven denne-talare.satte sig emot bifall och förenade sig med dem som gille återremiss, ij OM omg la 2 3 Ola . Månsson . hade i utskottet -varit emot saken, ehuru han ej reserverat sig... Det af-Kongl. Maj:t åberopade, skälet, att. platsens bebyggande skulle. lända staden till prydnad och riket till-heder,troddg talaen mått utskottet atttillstyrka bifall; men pla. s sen är icke ful, om blott de derpå stående rucklen borttagas. — Aterremiss. ansåg. Ola Månsson olämplig och ville heldre afslag på utskottets utlåtande. ---David Andersson hade i utskottet varit e tänke med Ola, Månsson. Utom d--2 -t motsatt det omöjligt för enskild pereen — rvt At han anser kor åtaga sig sake va att på föreslagna vilförlora på ätt eng, Se hän icke huru staten kan SIOTA, enskild man uppför byggnaden, då rit. ningar. och byggnadsförslager skola gillas af K. M:t och byggnaden utan lösen skall återfås efter 5) är. Denna tid tyckes visst vara kort för att kunna få ihop en så stor summa som till inlösen blott genom tomtören; men i England byggas hus af erskilda för att återlemnas om 25 år. Minst skulle talaren vilja bibehälla tomten för att uppföra en byggnad åt teaterns personal, -och han trodde att det egentli a motivet för dem som talat emot bifall, fastän det icke blifvit uttryckt utan lige i bakgrunden, varit att vid upplåtelsetidens slut egendomen icke skulle återlemnas till staten, utan en nrängd ömmande skäl förebäras för att få upplåtelsen längre utsträckt. Men att bevilja sådant kommer r-att-bero af den då blifvande represeatationen, för hvilken nuvarande ständer ej böra göra sig till förmyndare; Hus för riksarkivet borde ej komma att ggas på ifrågayärande tomt, emedan grannskapet till teatern skulle ätsätta de dyrbara samlingarne af handlingar för alltför stor eldfara, och hvad beträffar hus åt repre:entationen, så ansäg talaren ständernas tid ännw ieke Vard afmätt; kommer tid, kommer räd, och få vi förändrad representation, nog få vi hus åt den också.Äfven Navid Andersson ville heldre afslag än äterremhiss, men förordade för sin del bifall, yrkande att ståndet endast måtte afgtära mellan afslag eller bifall. Petter Jörisson yttrade sig i samma nda som David Andersson. Nyqvist ansåg, med förutsättning at tomten förr eler sednare kan blifva behöflig för sitten, att den snarare skall förlora än vinna i värde enom dess bebyggande, då ingen ritning uppgöres tan att ändamålet med byggnaden är bekant. På denna grund yrkade han afslag. Äfven Lekberg talsde för afslag, men förre talmannen Nils Persson äter för bifall. Ahders Andersson påminde att i utlåtandet icke vore uppgifvet på hvilka vilkor huset skule inlösas i fall staten deraf köm i behof. Då man nu förklarat att. ett hus annorstädes skulle kunna byggsas af enskild man för att öfverlätas är staten efter 223 är, så tyck-: tes det vara att eftergifva statens fördel att här bestämma 50 år. Talaren ville nu att ståndet skulle: besluta afslg på utskottets framställning. Ole Månsson förmodade att de engelska hus, som rggas för att aflemnas om 23 är, byggas på det tt att de efter den tiden duga till intet. fhilltman och Lindby från Gottland voro af samma tanke, som de hvilka ville afslå utlätandet. David Andersson, som påminda om Davidssons par viljong, hvilken blifvit uppförd med xilkor att efter: vissa år återlemnas till staden, ansåg det ej .vara någon förlust för staten att efter 50 är få ett ramonde, hus. Dervid erhålles troligen. tegel och säkert grunden. . oe Måns Mänsson från Öalmar län hawe i utskottet. varit af motsatt tanke med majoritetem och velat behålla tomten. Han ville afslag. ; Matts Pehrsson hade i utskottet rösttat för. afslag. Staten kunde väl, då den eger en tomt också ha råd utt behälla den Gvar., Rucklet kan gerna stå der let står, om man ej vill taga, bort det; jag har förut :ommit förbi det, och hoppas så göra äfven hädanfter.. Matts Pehrsson ville afslag. Anders Pehrsson från Nerike och MNils Andersson rån Skåne ville ha anteckvadt att de ämnade rösta för slags a AA Och utlåtandet blef afslaget, ... Förslaget. till skrifvelse från rikes. ständer till Xongl. Maj:t om beviljandet af de b.görda medlen: ill krigsmaterielen , begärdes af Ni; Andersson på bordet; men talmannen framställje fråga, om ståndet ville bifalla förslaget, hvarpå syarades ja. vs Fustitickansleren von. Kochs motion om förändrade. bestömv.elser i afseende på allmänna bevisningen. i Denna i ridderskapet. och adefns eftermiddagspleiäm den 31 December väckta motion, som, föreslår en -genomgripance reform af srunderna -för allmänna bevilhingens utgörande, -är-af följande lydelse: i Berest icke ytterligare anslag ände redan af K. M:t äskade beföfrås för rikets fösvar, och rikets ständers statsutskott så beräknar inkansterne att icke öfverskott till sådana belopp som desednare åren inträffat; onödigtris samlas, så :medgifrer otvifvelaktigt statsverkets närvarande tillstånd :en iske obetydlig nedsättning uti allmänna bevillningen. Vid detta förhållande och dä genom ökade afgifter i bränvinsbränningen nya tillgädgar derjemte äro att förvänta, hvilka väl, åtminstone till hägon del, böra så användas, att andra skatter derigenom kunna borttagas eller minskas, tager jag mig fribeten att föreslå: 1:o att den till statsverket ingående personliga skyddsafgift må från och med år 1855 wpphöra att utgå, lock att de; hvilka af tjenst eller rörelse äga mer in-200 rår årlig inkomst, samt de: som efter 2:dra rt. utgöra bevillning för fast egendcom af öfver 5,000 rdr värde, böra fortfarande både förr sig sjelfva och alla hos dem mantalsskrifna personter erlägga denna afgift. 2:0 att bevillningen enligt 2:dra art. nedsättes till en procent af embetsoch tjenstemäns samt alla andra löner, äfvensom till en: procent af inkomsten utaf handel, fabrik, handtverk, -skeppsrederi; qvarn och af all annan rörelse å stad eller å landet. 3:0 att bevillning jemväl för advokater, aktörer. artister m. fl. i.14, 27, 29, 31 45 nämnde personer: bestämmes till en proc. af inkomsten. 4:0 att af kapitaler bevillning skall utgöras på det ätt att en procent betalas af den inkomst, enskill peron, aktiebolag eller hypotheksinrättning under det sed--rare förflutna året haft såsom räntivåutlånadt kapital, arAd Afäaum a of og