Aftonbladet – 21 januari 1854, sida 2

till. Till att börja med förde jag honom till ett ställe, öppet för både Bacchi och Veneris dyrkare. — Sådana ställen gifvas många... Hvilket? — Det måtte du lätt kunna inse. Madam Hofverbergs. En mörk sky flög öfver Gyllenstens ansigte vid dessa ord. Hans läppar darrade; det var som hade en ond aning intagit honem. . ij Men hastigt sansade han sig. För skicklig spelare att låta någon se i sina kort, syntes han snart åter lika lugn som förut. Gyllenroth hade emelleriid betraktat honom uppmärksamt. Han kunde icke undgå att märka den ögonblickliga sinnesrörelse, som namnet Hofverberg framkallade hos hans vän. Att någonting hemligt låg till grund derför — det anade han; med hvad? — Nå fortfar! — uppmanade Gyllensten. — Hur gick det hos den der... madamen ? Gyllenroth återtog sin berättelse. Han såg huru den andres ögon lyste af vild glädje då han omtalade huru Stobege narrades att dricka af den förfalskade punschen; han öfvertänkte redan i sitt sinne de fördelar han kunde draga af denna händelse. Den skulle kunna ohjelpligt störta öfverstens anseende och bidraga att återföra Christina i Gyllenstens armar. — Men det bästa har jag sparat till sist, — fortfor Gyllenroth. — Hvad säger du väl derom att denne aktningsvärde öfverste fört med sig en ung slyna från detta näste? — Hvem? ... Hvilken? — ropade Gyllensten. — Hon heter Cecilia. Han hann icke längre, ty Gyllensten grep h n krampaktigt i armen. — Hvad säger du? — röt han. — Har han fört ed sig en flicka med namnet Cecilia? — Ja, och en barnunge som heter Cornelia ... Mon hvarföre kan detta oroa dig? — Oroa mig? — sade Gvyllensten med til sadt lugn och med ett leende som såg hemskt ut. — nej, inte oroar det mig... Men fortfar... EB r huru det vått till. Gyllenroth återtog sin berättelse och omtalate hvad läsaren genom det föregående .redan känner. Derpåftortfor han: (Forts. följer.) ax